Min nyfikenhet får mig att böja mig ned och läsa den lilla lappen. Jag ser den sköra handstilen och jag ser innehållet i vad att köpa hem. Jag tänker på den lapp jag fick av mormor då jag skulle handla åt henne. Samma handstil tycks det mig. Samma innehåll också. Jag minns den lilla portmonnän jag fick med de noggrant vikta sedlarna och de små mynten, ettöringarna, tvåöringen, tioöringarna, tjugofemöringarna, en ensamma femtioöringen, och hur jag fick förtroendet att handla själv. Det fina med mormors lapp var att inköpet bestämdes hemma. Inte av affärens utbud eller reklamens påverkan. Inte heller bestämdes inköpen av en plötslig lust att köpa godis utan ett medvetet tänkt inköp av just Kungen av Danmark.
FRÅGOR ATT SKAPA
Min barndoms karamell fick jag av mormor. För bröstontslidande och hosta. Kungen av Danmark … varför heter påsen så? Vad är det för karameller? Är de fortfarande populära i Sverige? Varför då? Äter man dem i Danmark? Vad är det för kung man köper? Vad kan jag om danska kungar? Vad kostade en påse då jag var barn? Hur mycket kostar påsen idag? Är receptet detsamma? Ägs de av samma tillverkare? Gör de medicinsk nytta?
TEXTRÖRLIGHET – SÅ SPÄNNANDE DET ÄR ATT ASSOCIERA TILL ANDRA TEXTER OCH DEN EGNA
Och så hör jag den lilla dikten av Ferlin, textrörelsen som äger rum, associationerna till andra lappar, om barnet som förlorat sin papperslapp och gråter på en trapp. Jag tänker på Kunden av Danmark och tankarna om bot leder mig till omtanken som Tove Janssons muminmamma skapar genom att bota det osynliga barnet Ninni med en medicin som rörs ihop genom ett gammalt recept. Hon botas men inte av medicinen. Hon botas av det mänskliga mötet.
Textrörligheten är samspelet mellan texter. Den textrörlighet jag själv kan göra och erfara. En annan form av textrörlighet är den att jag också skriver en lapp, eller en lista, över vad jag ska handla idag. Skriver jag den i min mobil? På en post-it-lapp? Skriver jag ingen lista? Är jag en impulshandlare? Vem styr över mina pengar? Vem är jag som konsument?