– Åh läs den igen – om den där stegen i luften!

Jag satt på en skoltrapp och läste för mig själv. Det kom några flickor och frågade vad jag gjorde. Jag läste ett stycke högt för dem. De lyssnade. Så nära flyttade de intill mig. Jag fortsatte att läsa. De bad mig läsa om en mening. En mening de aldrig själva hade kunnat hitta på. Läs den igen, bad de. Jag läste den igen. Två gånger läste jag den. Och de härmade mig. Erövrade orden och försvann in i sina egna världar där kanske en oanad stege …

Körlings bildspel

Det här inlägget postades i Boken i undervisningen, Högläsning, Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.