Matematiken: Tiden, dimensionen och frågorna

vinter 2008 annemariekörlingfotograferar

Frusenheten i bild. Det vi ser en slags dimension. Läser i Dagens Nyheter om matematiken och människans förmåga att föreställa sig dimensioner, mer än tre dimensioner är svåra att förstå men för en matematiker en möjlighet att räkna med. I E8 är ett mönster som visar 248 dimensioner.

Det är över min förmåga att tänka. Jag är tredimensionell. Men det som lockar mitt tänk är att läsa om förhållandet till matematiken:

”När matematiker väl har satt tänderna i ett problem

så försöker de systematiskt lösa uppgiften.

Deras egna frågeställningar väcker nästa fråga.”

(Torsten Ededahl, Matematikprofessor)

Detta med frågorna gör mig intresserad. Det är förhållningssättet till utmaningen. Inte är svaren så intressanta, utan är mer som viloplatser och en avstamp för nya utmaningar. Det nya skapar nya frågor och dessa är obekanta tills man arbetat fram svar, som absolut inte kan sägas vara färdiga. Det fina med matematiken är också förmågan att härbärgera problemet och att anta utmaningen att undersöka det man satt tänderna i. Den förmågan tror jag är en aspekt av lärandet. Det finns ibland inga snabba lösningar, inga snabba svar och inga färdiga svar heller för den delen. När utvecklar vi den kompetensen hos eleverna?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Frågekonsten, Matematikundervisning, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Matematiken: Tiden, dimensionen och frågorna

  1. Plura skriver:

    För att citera Karin Boye – det är inte målet som är mödan värd utan vägen.

    Tja – när lär vi oss att inse att problemet kan vara större än boxen vi försöker lösa det i?

    Vet inte, för egen del – kanske på gymnasiet när man började syssla med konstruktionslösningar och fick trixa med matematiken för att få ihop godtagbara lösningar.

    Säkert kan du träna ungarna på ett tidigt stadium om man använder problembaserad matematik. Ett klar spännande fält att försöka låta barn tänka utanför boxen – för det är det den här matematikprofessorn säger. Allt hänger inte kronologiskt ihop som man kan tyckas tro.

    Lite som språk – det finns gramatik, stavning mm för hur språket är uppbyggt, men det fordras fler saker för att lyckas skriva en text som kommer emot en när man läser den. Samma gäller matematiken.

  2. Anne-Marie skriver:

    Åh så fint svar, jag behövde nästan det idag, A-M

  3. andreas skriver:

    För att citera Georg Cantor:

    ”I matematikens innersta väsen ligger friheten”.

    /andreas

  4. Anne-Marie skriver:

    Andreas, japp! Håller med. A-M

Kommentarer är stängda.