Utbildning för ensamkommande flyktingbarn som hotas med utvisning

Jag fick en fråga:

– Om ett barn som kommit hit men inte ska få stanna, vad ska den ha för utbildning? Alltså de ensamkommande flyktingbarnen som hotas med utvisning?

Då svarade jag:

Utbildning är framtid och hopp. Därför ska barnet naturligtvis få utbildning. Annars syns världen hopplös. Pedagogernas uppgift är att verka för barns rätt till utbildning, och till barns rätt att få tro på sig själva och sitt lärande. Om det är så att barnet ska sitta i karantän här, utan livsbejakande lärande, är det en likgiltighet inför varje barns rätt att få ingå i världen. Jag skulle undervisa i dessa ämnen:

* Engelska. Det är ett världsspråk. Jag skulle se varje ord som en möjlighet, varje mening som en början på en berättelse. Varje samtal genom och i detta språk som kontakt mellan mig och den elev jag får förmånen att träffa. Ett samtal som kan bära barnet in i andra samtal. Jag skulle undervisa i muntlighet, i lyssnande och i läsande. Jag skulle säkerställa att det är lärandet vi gör ihop, oavsett hur det ser ut runtomkring oss. Så skulle jag göra kring engelskan.

* Geografi: Kartan och världsuppfattningen skulle jag definitivt ge i undervisning. Att veta något om var jag befinner mig, vart jag kommer skickas, hur världen ser ut kring det land jag är i, hur länder gränsar varandra. Det är en mänsklig rättighet att ha en uppfattning om världen i stort, veta var man står och vart man ska. Även om ett ensamkommande flyktingbarn inte får äga rätten till att sätta ned sina fötter där barnet vill så måste kartan undervisas om. Jag skulle också undervisa om varje enskild människas plats på jorden, att vara människa och att få äga sitt utrymme, ta sin plats med volym och yta. Då är vi inne på varje människas rätt till utrymme, kvadratmetrar och den volym som kroppen behöver.

* matematik. Matematik är ett universellt språk. Jag skulle definitivt lägga upp en plan för det matematiska språket, uträkningarna, lägga ihop ett och ett annat. Skapa möjligheter till att hitta mönster, förstå mönster och hur bråk inte är bråk utan ett sätt att räkna. Jag skulle säga att jag och du – vi är två. Två är en relation. I den ska vi lära oss om staplar och diagram också.

* bild. De estetiska ämnena ska givetvis göras möjliga. Det språk som finns i dessa är livsviktiga i den situation barnet befinner sig i. Om språket inte bär kan bilden göra det. Det bilden berättar och kan berätta, både andras bilder och egna, om den egna kulturen och den man lämnat, den kultur som man befinner sig. Jag skulle söka mig till konsten i undervisningen, till bildspråket, till musiken.

* musik. Att få höra musik, den egna kulturens musik. Få musik. Den tongivande kursplanen skulle jag ge barnet. Och jag skulle närvara som lärare.

* idrott. Att få röra sig. Få delta i lagsporter, delta i utmaningar, lekar och utforska hur att klättra upp och klättra ned, stå på händer, känna kroppens krafter.

Jag tror att de här barnen, den ensamma, de som väntar på att förflyttas behöver en skola, en lärare och ett visat hopp om dem. Skola och undervisning berättar att barnet är viktigt. Varje barn har rätt att känna att de är just det. Viktiga och betydelsefulla.