Läroplanen säger i det inledande stycket att skolan ska
- låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta…
- främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse …
Detta kanske kan sammanfattas med läroplanens ord: Medvetenheten om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. De här meningarna går att läsa på första sidan, dvs, dessa rader inleder arbetet med kursplaner och omsluter hela läroplanen. Det här ska genomsyra skolans verksamhet och även finnas med då vi tittar på kursplanerna.
Trygg identitet? Vad är det? Hur möjliggörs denna identitetsprocess i skolan? Hur gör vi så att alla får uppleva att den blir just trygg? Jag läser just nu Tor Wennerbergs bok ”Själv och tillsammans, om anknytning och identitet i relationer” utgiven av Natur och Kultur 2013.
Tor Wennerberg skriver om anknytning i ett utvidgat perspektiv; anknytning handlar inte bara om den viktiga närheten utan också om differentiering, dvs, att genom nära relationer utveckla autonomi. Det betyder inte att vi är själva utan att vi genom ökad autonomi utvecklar ökad närhet. Vi strävar både efter närhet och autonomi. Det kan kallas det verkliga självet. Detta verkliga själv betyder också förmåga att:
1) förmåga till självaktivering och självhävdelse. Detta betyder att vi kan känna våra egna djupaste önskningar, mål och värderingar. Vi kan skilja ut vårt perspektiv från andras. Vi kan omsätta våra mål och drömmar i verkligheten och även försvara dem om de angrips eller kritiseras av omvärlden.
Mina tankar: Argumentation handlar väldigt mycket om att kunna stå för en idé och belägga den. Vi har egna tankar om det vi möter i undervisningen eller i de kollegiala samtalen. De mål vi har kan vi kämpa för och de drömmar vi har kan vi realisera eller inse att de är för stora. Jag minns en elev som var den enda som hejade på ett fotbollslag i klassen, alla de andra hejade på ett annat lag. Eleven stod på sig i sin argumentation och höll på sitt lag och blev respekterad för det. Många gånger kan vi utmana i undervisningen att hålla fast vid det vi vill och hoppas för. Exempelvis kan den elev som önskar bli civilingenjör få sin dröm respekterad och en kursplan som stöttar elevens arbete. Då det gäller självaktivering kan vi lärare fundera över hur vi ser på den. Ofta har elever intresse av att berätta hur de vill lära och vi måste främja klimatet där deras tankar inkluderas i undervisningens fokus.
2) Förmågan att se och uppfatta det som är bra hos oss själva. Vi kan uppfatta och dra lärdom av tillfällen och situationer när vi har lyckats bemästra en svårighet eller tagit oss igenom en kris på ett kreativt sätt. Vi behöver alltså uppmärksamma vad vi behöver utveckla för att ta oss vidare och framåt. Erkännande från andra må vara viktiga men vårt eget erkännande av oss själva är ännu viktigare.
Jag tänker: Då det gäller elever i skolan måste vi stötta den här förmågan. Det betyder att vi kan fundera över hur vi gör det i vårt dagliga arbete och hur vi kan få eleverna att både få uppleva sig kompetenta, kunniga och med egna ord och genom egna handlingar famna erkännandet av sig själva. Förmågorna här är inte av sådan art att vi kan pricka av dem på ett papper eller att eleven ska visa prov på det här. Det handlar om att bygga upp en miljö och en syn på lärande som inkluderar detta i lärarens professionella hållning.
3) Förmågan till uthålligt engagemang. Det här handlar om vår förmåga att inte ge upp, hantera frustration då vi upplever motstånd och svårigheter.
Jag tänker: Detta är ett stort utvecklingsuppdrag för skolan och för lärandet. Vågar vi låta elever frustreras och kan vi härbärgera den i lärsituationen. Många gånger är lärande motstånd, vi kan det vi kan och vi förstår det vi förstår, ny kunskap sätter gammalt på ända. Våra nya kunskaper förändrar de gamla. Jag brukar tänka på smärtan som uppstår vid skavsår. Från ulltofflorna till de nya skorna äger något annat rum, den som handlar om att gå in de nya skorna, få dem att forma sig efter den egna foten, kunna gå i dem och få det där skavsåret och plåstret. Jean Piaget talade om assimilering och ackomodation. Det är mellanrummet mellan assimilering och ackomodation som skavsåret kan uppstå. Lärandet handlar om att vara uthållig: som lärare då elever har svårigheter, som elev handlar det om att möta lärare som orkar bära elevens frustration och se det som en del av lärprocessen. Det handlar också om att skapa situationer där lösningarna inte är lätta som räkmackor utan att problemen handlar om att göra det möjligt att skapa räkmackan, skala räkorna, koka äggen, baka brödet. Jag tycker vi ska ställa oss frågande till varför vi som läraren använder termer av lätt och svårt, att vi berättar om vad som är lätt och svårt och att vi kan befria eleverna från att göra ”svåra” uppgifter till förmån för de lätta. Det är i undervisningen vi ska tampas med problem och våga rida på den storm som uppstår då vi försöker lösa dem, utmanas av mångfald i hur, och våga ge upp för att åter ge sig i kast med dem. Många av de framtida problemen är just sådana. Vi måste ta oss an och itu med det som inte med lätthet löser sig.
4) Förmågan till spontan, kreativ problemlösning och skapande aktivitet.
Mina tankar: Undervisningen måste få innehålla kreativa inslag och kan göra det. Vi måste i kollegiala samtal komma till insikt om hur vi ser på kreativitet och vad vi ser av den i våra klassrum. Är det så att vi hindrar delaktighet och kräver lydnad istället för undersökande är det kanske kreativiten som får lida, kanske är det kreativiteten som kommer till uttryck då eleven trotsar och gör något annat. I undervisningen kan vi ge ingångar till skapande aktivitet; bara det att sätta in ett ord i en mening är en sådan. Spontana tankar kring uppkomna problem är och ska vara tillåtna och inte genast värderas utifrån rätt och fel.
5) Förmåga till intimitet
Mina tankar: Förmågan till intimitet handlar om närhet. Jag tänker att eleverna ska skyddas från lärarens privata sfär, däremot inte från lärarens personlighet, läraren är en yrkesmänniska som har yrkesgränser. Det finns alltid en risk att läraren skapar en för stor intimitet då läraren berättar om sitt privatliv. Jag lägger vikt vid lärarens förmåga till saklighet, vilket läroplanen också beskriver, men att den ska möjliggöra för elevernas spontana och kreativa tankar.
6) Förmåga att vara ensam
Mina tankar: Att vara ensam utan att känna sig övergiven är en känsla som skapar trygghet. Jag kan vara ensam och ensamheten överväldigar mig inte. Skolan är en social och kulturell mötesplats där vi värnar om rätten att vara tillsammans. Trots att eleverna ska arbeta självständigt och ensamma då det gäller lärsituationer blir vi oroliga då elever vill vara ensamma. Ibland tänker jag att vi då säger att ensamheten är farlig och vi reagerar på den. Ensamhet är inte farlig. Vi behöver den. Men ensamhet som är påtvingad är något annat och det är inte den ensamheten jag beskriver här. Jag minns en elev som valde att alltid sitta ensam i klassrummet. Jag hade fri placering och placeringarna kunde ändras många gånger under skoldagen beroende på arbete och samarbetspartner. Den här eleven valde alltid ensamheten. Jag hade bord som möjliggjorde det. Jag kom att oroa mig för den här ensamheten, förstorade den utan att tala med eleven, undrade om eleven var utfryst. Istället för att fortsätta mina föreställningar gjorde jag något åt dem genom att börja undersöka. Jag såg att eleven gick ut på rasterna med klasskamrater och hade alltid någon att vara med i matsalen. Då jag frågade eleven var min fråga öppen och inte inflammerad av mina föreställningar – Berätta om ditt val av plats? Eleven tittade upp på mig och sa: Jag har massor av syskon. Har inget eget rum. I skolan vill jag ha en egen plats. Jag älskar att sitta här. Det fick mig att fundera över vad jag gjorde med ensamhet och hur jag sökte skydda ifrån den istället för att se den som något som varje människa kan behöva.
7) Förmåga till självkontinuitet
Mina tankar: Jag måste få återkomma till den här punkten.
Avslutande tankar: Vi möter elever då de är 6 år gamla och vi följer dem under viktiga år där identiteten utvecklas och formas. Läroplanen säger på några få sidor något om hur vi ska verka för att barn kan få ”uppleva växandets glädje” och att få bli till. Många gånger tänker jag att vi lärare och all skolpersonal står närmast de växande. Vi ska värna den närvaron och vidga vårt samtal om hur vi möjliggör för barn att delta, medverka och påverka. Vi ska finnas där, närvara, delta och lyssna.
Språkutveckling: En viktig aspekt av allt lärande är språket. Språket gör också det möjligt för oss att göra oss förstådda för oss själva och för andra. Det är skolans stora uppdrag att hela tiden verka för att ord och begrepp vidgas och att ordförrådet också kan bli större för att sätta ord på känslor, tankar och funderingar. Ur ett pedagogiskt perspektiv kan jag se språkets betydelse och ansvaret om att detta finns hos varje vuxen till förmån för barnets eget språk och språkutveckling. I språket möter vi också oss själva.