- Han kan inte sitta still, säger vi också ibland.
- – Han kan ingen matematik, säger vi också ibland trots att ämnet är så stort och innehåller så mycket att vårt påstående omöjligt kan vara sant eller sakligt.
- – Han är inte intresserad, säger vi utan att tänka att vi själva inte är intresserade av det vi undervisar.
- – Han kan inte, säger vi ibland, och det är en grov generalisering för om det som finns inuti eleven kan vi inte veta.
Alla de saker vi säger om varandra. Hur vi kan gå över gränser och påstå att en annan människa är si eller så och skriva ut oss ur relationen genom att skapa ett objekt av eleven – ja, jag tror inte på den vägen. Det är i nöd och tidsbrist vi snabbt uttrycker oss om andra människor men då vi får tänka och reflektera, då den tiden ges, så blir det inte lika enkelt för oss att snabbt kategorisera. I skolan måste vi fundera på det här med snabba omdömen. Att vi berättar om eleven och inte om vad eleven kan eller hur eleven relaterar till vårt innehåll. För det är i förhållande till innehållet vi kan diskutera och samtala. Det betyder att objektet är innehållet och kring det är vi subjekt, såväl lärare som elev. Det gör att vi håller oss ihop, håller oss samman, och att vi relaterar till det som vi kan relatera till; innehållet. Alltså till det yttre.
Kort sagt: Det betyder att objektet är innehållet och kring det är vi subjekt, såväl lärare som elev.