Våga läsa bilderböcker, barnböcker också för äldre barn

– Att du vågar läsa bilderböcker för elever i årskurs sex, sa en lärare till mig efter ett studiebesök i min klass.

– Jag läser bilderböcker för mina elever i årskurs nio också, svarade jag.

Det är inte alls modigt att läsa berättelser om yngre barn för äldre barn och unga. Tvärtom. Det ger perspektiv. Det ger möjlighet till igenkännande. Det gör det möjligt att återknyta till barndomen. Det gör det också möjligt att få höra berättelser som man inte fick höra som barn men som de flesta tycks veta något om.

Jag läste Alfons Åberg för mina sexor. Jag läste 12 olika berättelser om Alfons Åberg. Ja, jag älskar själv Alfons Åberg. Just därför kan jag dem och utan att skrämmas av elever som säger att de är för stora för de här böckerna för att senare sitta tysta och hängivet lyssna till berättelsen. Inte nog med att vi lyssnade till min högläsning, vi såg också avsnitt ur Alfons Åbergs tecknade repertoar där Björn Gustafsson klädde Alfons och Alfons pappa i klädsamma röster.

Det som hände var att elever som var bekanta med Alfons Åberg nu identiferade sig med pappan. De övergav sin identifikation med Alfons. De bytte helt enkelt perspektiv. Diskussioner uppstod om barnuppfostran, varför man fostrade och hur man kunde bli galen som förälder för att barn säger ”ska bara, ska bara”. Att föräldrar kan ha en annan agenda än barnet. Frågan om vad ett barn kan begära av sina föräldrar kom också upp, samt om det handlade om att begära något av sina föräldrar eller bara handlar om att man är ett barn och barn vet inte om vad som egentligen pågår för barn är upptagna av sitt och ser på världen utifrån sina förmågor att se på världen. Att föräldrar kan vara något man upptäcker som barn, att de är egna personer med egna tankar och eget liv. Det upptäcker man inte som barn. Då måste man växa upp för att upptäcka sina föräldrar.

Då högläsningen om Alfons var över så fanns böckerna kvar i klassrummet. Alfonsböckerna kunde bli självständig läsning och självständigt bokval och eleverna smålog och småskrattade då de läste dem. Någon ville berätta om egna odjur under sängen men att de numera förstod att fantasin gör så med oss. Det finns inga odjur under sängarna men det finns mardrömmar inne i huvudet. Man gör inte rätt alla gånger, ja så diskuterade eleverna.

Det fina med barnbokens gestalter är just det att de stannar i ålder. Mumintrollet, Pippi Långstrump, Alfons är alltid kvar i sin ålder. Det finns i varje läsare ett läsande och lyssnande barn och barnboken påminner oss om det, dvs, om vi återknyter till de barnböcker vi en gång läst, eller återupptäcker hur barnboken gör oss gott inombords. Barnet finns kvar. Det vet varenda 13-åring i klassrummet.

De utvecklingsfrågor jag ställde mig var:

  • hur använder jag mig av kunskaperna om perspektivförflyttningar till annan litteratur
  • hur kan jag knyta an till andra berättelser som genom bild och text skapar liknande dilemman
  • Om vi skrev Alfonsböckerna idag – skulle de innehålla andra aspekter av barndom?

Jag vill alltid skapa ytterligare frågor. Utmana min undervisning. Pröva att läsa Alfons Åberg eller någon annan bilderbok. Högläsningen går ganska fort men frågorna den väcker ska du förbereda noga. Det är diskussionen mellan eleverna och genom litteraturen du ska skapa möjlighet genom.

Det här inlägget postades i Boken i undervisningen, Högläsning. Bokmärk permalänken.

3 svar på Våga läsa bilderböcker, barnböcker också för äldre barn

  1. Anna skriver:

    Tack för inspiration!
    Vi hörde om arbetet med Ankomsten o tänkte prova det, det här kan vara en bra start. Spännande att be dem flytta perspektivet o se på böcker med nya ögon, kul!

  2. Pingback: Bilderböcker på högstadiet | Pearltrees

  3. Pingback: Sagor | Pearltrees

Kommentarer är stängda.