I den nationella proven i Geografi ställdes frågan om hur man skulle ta sig till en plats i Japan. Två resvägar fanns angivna i en blindkarta. Fyra namn gavs för resan:
Nordkap, Berings Sund, Kolahalvön och så ett japanskt namn.
För att lösa den här uppgiften måste man kunna kartan. Om man inte kan kartan måste man veta något om begreppen nord, sund, halvö och hur japanska ord byggs upp. Om man vet hur vad som förklarar en halvö kan man undersöka vilka halvöar som finns i kartan man får att studera. Om man vet vad ett sund är kan man undersöka kartan utifrån begreppet sund. Om man vet vad Nord betyder kan man undersöka kartan utifrån begreppet nord. Det betyder att man använder ordet som en del av kunskapen.
Då jag talade med elever om ordet och dess innehåll blev de nyfikna på vad ord kunde göra med deras förståelse men också som en strategi att börja undersöka genom. Exempelvis talade vi om kroppen:
Ordet benmärg kan hjälpa eleven vid frågan – Var finns benmärgen?
Frågan i boken löd så. Eleven jag talade med visste inte var benmärgen fanns. Jag bad eleven undersöka ordet för att härleda hur ordet var uppbyggt och vad ordet i sig kunde ge för information.
– Men, varför har jag inte fått veta att ord kan hjälpa så mycket, sa eleven. Benmärg finns i benet. Inuti benet. Nu måste jag läsa om det stämmer.