Ellen Key skrev i Barnets Århundrade 1912 i vilken hon liknar eleven vid en liten sten vid stranden:
”Där träffas den av det ena vågslaget efter det andra, dag från dag, termin efter termin. Plask – fyrtiofem minuter kristendom; plask – dito historia; plask – dito slöjd; plask – dito franska; plask – dito naturkunnighet! Nästa dag nya ämnen i nya små stänk! På eftermiddagen hemläxor och skrivningar – och sedan rättade med den största noggrannhet, liksom de förberedda läxornas som utfrågas enligt den yppersta metodik, sedan de redan i hemmet äro förhörda av modern. Under dessa vågskvalp domna hjärnorna, fördummas och förstummas själarna, lärarnas som lärljungarna.
/…/
Skolans mål /…/ borde vara att främja livet i dess utveckling till allt högre former, under en alltjämt ökad styrka och lycka, under ett fortsatt bekämpande av alla livsförminskande inflytanden.”
Jag tänker att vi inte kan stanna vid kunskaperna. Vi måste se till att eleverna kan omsätta dem och genom dem upptäcka något nytt. Det handlar om att verka för bildande och kunskapande och lägga till en riklig dos av kreativitet, litteratur, konst, musik och annat som höjer sig över det mätbara.
En riklig dos av kreativitet, litteratur, konst, musik och annat, som får genomsyra allt annat skolan gör, det låter som en underbar skola!