Jo, jag gjorde mig lite extra fin. Fixade blusen, tog kavajen och jag tog med mig boken av Bruno K. Öijer och övade mig att läsa några gånger. Jag soundcheckade med läraren och skrattade gott åt att vi lärt känna varandra via de sociala medierna. Förundras över att jag har så många kollegor numera.
Tänk att få några minuter i en annan lärares klassrum, stötta lärarens arbete med att ge eleverna dikter i mängder och av flera än en lärare. Så idag, under några underbara minuter, skypade jag till klassen, fick samtala med eleverna och läste den dikt jag valt: Fantasin av Bruno K. Öijer.
Tack Lotta i Årstaskolan för idé och fråga. Tack eleverna för att ni lyssnade så noga och ställde så utomordentligt viktiga frågor.
Det slår mig att Lgr 11 – på rikt och nyanserat sätt – och mångfald blir ord i aktion då vi arbetar så här.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
