Litterär anpassning

Körling fotograferar 2014 Detta om att anpassa. I Astrid Lindgrens saga Peter och Petra måste speciella hänsyn tas och anpassning göras. Det sker genom att läraren anpassar och därmed anpassas samtliga elever till det som krävs för några få. Lärarens hållning i frågorna blir elevernas möjlighet att lära att vi är olika utan att det blir stigma eller speciellt. Det är elevernas möjlighet att lära som ska leda skolans samtliga anpassningar.

”Fröken var snäll. Hon lät en snickare snickra ihop två stycken små skolbänkar, som passade åt Peter och Petra. Dessa placerades framme vid katedern. Fröken lät också sätta upp två små, små klädhängare nästan nere vid golvet ute i korridoren. För hus skulle annars Peter ha kunnat hänga upp sin fina rock och Petra sin fina kappa? När Peter och Petra skulle räkna på svarat tavlan, måste Fröken lyfta upp dem och ställa dem på en hög stol. När det var läsning, fick de alltid sitta på Gunnars bänklock, och när de skulle läsa, ställde de sig mitt i boken. Det såg så näpet ut, tyckte alla skolbarnen. Fröken sa, att Peter och Petra var riktigt duktiga och nog skulle få ett bra betyg.”

Peter och Petra ur Astrid Lindgrens Sagorna, Rabén och Sjögren, 1987

Det här inlägget postades i Läraren i litteraturen, Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.