Den lovar mig ett minne

Sätter på kaffe. Värmer en lussebulle. Och en till för karaktären gör bakut och vill ha mer, en bulle till. Står alldeles stilla en stund. Lyssnar till vinden utanför. Så stilla är det här.

Dammtussarna ligger där de ska. Jag öppnar boken. Den lovar mig ett minne. In i gatuvimlet hamnar jag. Det dunkelt där jag är. En annan tid. I en annan värld. I ett minne. I en svartvit bild.

Språket är lätt. Det går att förstå vartenda ord. Inget ord retar mig och gör mig vilsen. Meningsbyggnaden är enkel. Men sedan är jag förlorad. Jag befinner mig i en annan tid. I något annat drama. Det tycks mig vindstilla där. Bilderna inom mig är svart-vita.

Boken spionerar på mig. Jag är avslöjad.

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.