I min ensamhet dricker jag en kopp kaffe. Jag döper kaffekopparna. Jag tänker alltid innan
– Idag dricker jag ur Christinas kopp, eller ur dotterns koppar, eller ur sonens kopp, eller någon kopp jag fått av P. Det gör stunden lite viktigare och mer betydelsefull för mig. Om jag äter något till brukar jag tänka på en viss Ann i Nyköping – vi har alla kaknamn ihop.