Läser John Hattie; Synligt lärande för lärare, 2012, och funderar över läxorna.
Följande är mina tankar:
Vi kan inte tala generellt om läxornas vara eller inte vara. Vi behöver bli mer specifika med frågor rörande läxor. Då barn börjar skolan vill de inget hellre än att få läxor. Detta bör vi ta till vara. Det läxorna berättar för barnen är att skolan är viktig och rolig. Vi bör och ska leva upp till elevernas förväntningar om läxorna och hålla liv i den lust och den förväntan de har.
Alldeles för snart blir läxorna tvång och utan variation. För den som inte hinner med i skolan blir läxornas innehåll att springa ikapp det de andra eleverna redan hunnit med, dvs, att hinna klart och att göra klart. Även om så vore fallet bör läxorna ges med variation och med visat intresse genom att läraren visar att läraren är intresserad av hur eleven lär sig. Skolan presenterar sig genom läxorna. Det kan betyda att läxorna är en följd av det innehåll vi har arbetat med i skolan, för att visa, för att fördjupa och för att eleverna får dela innehåll med föräldrar. Föräldrar får insyn i det pågående arbetet i skolan.
Läxor kan handla om att repetera moment men utan att läxorna inte ges ur samma innehåll, hellre genom ett annat innehåll där eleven får pröva repeterande moment genom något nytt. Kanske ur en annan bok eller genom en annan text.
I ”Synligt lärande för lärare, 2014 redovisar John Hattie forskning och metaanlyser av effekterna av läxläsning. Det visar sig att för gymnasieelever var effekten av läxläsning större än för eleverna i grundskolan. Anledningen till det kan förklaras genom att:
- äldre elever inte distraherades av annat, kunde koncentrera sig då de gjorde sina läxor
- fått lära sig effekterna av effektiva studievanor
- förmåga till självreglering
- uppföljning av sin investering
Hattie, John; Synligt lärande för lärare, 2012
Det kan betyda att skolan utbildat eleverna i studieteknik eller att eleven själv har förstått effekterna av att läsa och göra läxor. Jag menar att det bör vara ett pågående arbete i skolan att allt det vi gör hör ihop och att arbetar med ett innehåll för att lära oss. Läxor bör och ska höra ihop med det pågående arbetet och när läxorna ges ska de uppstå ur något som funnit i lektionerna under dagen och när de är gjorda bidrar de till den kommande undervisningen. Läxor ska inte vara en bubbla utanför skolverksamheten. Den ska bidra och medverka till det vi gör i skolan. Läxorna hör ihop med lärarens undervisande förmåga att skapa dem, följa dem, inkludera dem och involvera eleverna genom dem.
Utvecklingen av läxorna ska inte vara att de ska ges för att läxor ska vi ha. Läxor hör ihop med arbetet i skolan, synliggör det och ges ur olika aspekter för repetition, bekräftelse, fördjupning och för att få fler ögon på det innehåll vi gett i skolan genom att ge föräldrar möjlighet att tillföra nytt till det som är i fokus.
Läxorna ska inledningsvis utmana och bejaka arbetet i skolan och svara upp mot elevernas förväntningar om läxor och för att visa att det vi gör utanför skolan i form av arbete bidrar till arbetet i skolan. Och en slags progression av hur att förstå läxornas betydelse och påverkan för såväl undervisning som den enskilde elevens lärande.
Det betyder att skolan inte rutinmässigt ska ge läxor för sakens skull utan utveckla läxorna så att de får värde och ger värde genom att inkluderas i den gemensamma undervisningen och bidra till lärande hos var och en av eleverna. Det handlar om mening, lärande och undervisning. Det handlar om att eleverna är aktörer som deltar, medverkar och påverkar.
Läxorna kan bidra till:
- synliggöra skolans/undervisningens innehåll
- att visa vad eleven kan, vet och förstår
- bidra till skolans arbete och elevens lärande