Språket vi ville ge den nya kamraten som ännu inte kunde svenska

– Vilket ord kan jag ge min nya klasskamrat, funderade eleven. Jag vill ge ordet ”gyllene”.

Vi skulle få en ny klasskamrat. En som var utanför svenska språket. Eleverna var engagerade. De ville dela med sig. Det krävdes samtal för att ge plats åt språket. Ordet gyllene kom efter många andra ord. ”Gyllene” var ett vackert ord.

– Hur ska man få någon att förstå ordet gyllene? tänkte eleven.

– Ja, hur ska man visa ett ords betydelse, frågade jag.

Jag ger sällan några svar. Jag frågar vidare. Eleven som tänkte om sitt ord funderade över om hen kunde ta med sig saker som var gyllene. Då uppstod frågan om vilka saker det kunde vara och om det fanns en risk att själva saken kunde bli förstådd som gyllene.

– Alltså gyllene är ju liksom något som glimmar, sa eleven. Hur ska jag förklara?

Jag är inte den läraren som säger att eleven ska välja ett lättare. Eleven har ett underbart problem som gör eleven tänkande, kreativ och fundersam. Om jag erbjuder en väg ut ur problemet har jag motverkat ett viktigt arbete. Eleven skulle då lära sig att välja lättare vägar. Det är inte lärande. Det är utmaningarna som är lärande. Eleven grubblade på sitt ord. Övergav det inte. Ordet väckte kreativitet och fördjupade elevens förståelse för ordet. Den egna språkutvecklingen. Den fördjupade språkutvecklingen.

En annan elev grubblade på om hen skulle gilla ordet ”minecraft” och om det skulle vara ett bra ord att ge iväg. Det blev en stor diskussion  om ordet för det är inte riktigt svenskt kom eleverna på. Det är ju ett engelskt ord tänkte de men det är nästan svenska för ”vi använder det ju så ofta.”

– Men vi säger ju det tusen gånger om dagen, sa eleven. Kanske jag ska visa vad det är som är minecraft?

Hela diskussionen gjorde oss språkligt medvetna och samtidigt utvecklades språkets betydelse för eleverna. De valde ord och valde bort andra ord. De tänkte och klurade på ord de ville dela med sig av. En del var vackra och gyllene, andra praktiska och dagliga.

Då eleven kom var alla nyfikna på hur de här orden de valt skulle bli elevens. Genom språket kom vi att bli tillsammans. Nyfikenheten på språkutvecklingen blev något gemensamt. Inte att eleven inte kunde. Utan att eleven skulle få.

Det handlar om språket. Inte om att inte kunna det. Utan på vilket sätt man får lära sig det. Diskussionen om vilket ord vi skulle ge eleven utvecklades inte bara en gång utan många, många gånger. Nyfikenheten över vilka ord vi kunde få lära oss kom med den nyfikenheten.

 

Det här inlägget postades i Inkludering, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet, Skolrättigheter, Strategier, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet, Undervisningen, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Språket vi ville ge den nya kamraten som ännu inte kunde svenska

  1. Malin skriver:

    Tack för en fantastisk text! Den kommer att sitta på väggen i vårt lärarrum i morgon. Den inspirerade mig och kommer med säkerhet inspirera mina kollegor.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Tack Malin. Väldigt mycket tack. Tack.

Kommentarer är stängda.