Barn som inte överger sina upptäckter

Körling fotograferar 2016

Jag har alltid intresserat mig för barn som upptäcker något och som sedan får lov eller rättare sagt drivs av egen vilja att fortsätta upptäcka. De får inte tillräckliga svar från omvärlden utan blir undersökande, frågvisa och detta följer med upp genom åren. Att få ha något som man inte behöver formas in i.

Jag vet att David Goulson var intresserad av insekter redan som barn, idag är han professor i Sussex, dvs, han har fortsatt att fördjupa sig i det han var intresserad av som barn. Ja, det finns många som fått behålla sina frågor och som fått utforska dem. Jag tänker på detta då jag läser om Katarina Anna-Maria Gospic i Dagens Nyheters Lördagsbilaga idag.

Redan som fyraåring upptäckte hon hjärnan. ”Hon satt i badrummet när hon började fundera över vad som hände i skallen – tänk att hon kunde blunda och skapa vilka bilder som helst där inne!” Många år senare disputerade hon på Karolinska institutet inom kognitiv neurovetenskap och har gett ut flera böcker.

Vi vet inte när våra elever blir specialintresserade och vi vet inte heller hur vi ska möta upp barn med egna intressen och drivande frågor som gör något med deras lust att lära. Jag funderar också över ”självständig läsning” som jag skrev om i Kiwiboken, 2006 vilket betyder att ett av undervisningens ben är att ge utrymme för den självständiga läsningen och det egna valet. Då skulle jag säga ja till den elev som:

Bokhylllan i Katarina Gospics hem var inte särskilt välfylld. Där fanns uppslagsverk, men bara några band. Hon slog i ”Världens djur”, vad som helst som innehöll konkret vetande. I skolan önskade hon uppslagsböcker när klassen skulle läsa, men fick till svar att de skulle läsa skönlitterärt. Hon försökte låna en kartbok för att hon ville lära sig alla huvudstäder, men inte heller det var okej.

– Jag har alltid tyckt om djur och natur. Men även jordens folk och konsekvenser av kultur, religion, politik och historia. Jag ville se sambanden: vilka är allierade? Vilka strider allt. Jag har alltid velat veta hur saker fungerar. En rulltrappa? Fotosyntesen?”

Ur Dagens Nyheter. Lördag. #83 *5 mars 2016

Det här inlägget postades i Autodidakten, Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.