Textsamtal: ”Grundläggande frågor innan du kan sjunga Bellman”

Jag tog med mig Göran Hasslers bok om Bellman på semestern. Det för att jag vill möta Bellman lite då och då, läsa när det faller mig in och dyka ned på vilken sida som helst, förstå sångerna, tiden och läsa mig in i det mustiga språket. När jag öppnar boken erbjuds jag en annan semesterresa:

I fantasin kan man resa i tid och rum till det främmande, exotiska länder och uppleva mycket mera och mer intensivt än om man verkligen var där.

… den som vill kan få uppleva märkliga landskap och miljöer, exotiska och välbekanta, främmande och ändå nära, som överträffar den mest fantastiska charterresa.

I slutet av boken (närmare bestämt från sidan 263 och efterföljande) kan jag läsa om historien, om Bellman i sin tid, sin stad och kontakterna med kungahuset och utvecklingsoptimismen. Det finns också en mängd frågor att fundera på och som bidrar till att upptäcka Bellmans texter på ett nytt sätt. Under kapitlet ”En resa i Fredmans värld – tips och uppslag för nyfikna – läser jag att texterna:

kräver det en viss ansträngning att lyfta på 1700-talsspråkets ridåer. Men det är inte särskilt svårt om man får tips om tekniken och det är inte nödvändigt att förstå allt in i minsta detalj för att uppleva den främmande värld som Fredman har att visa. Men grunden för all upplevelse är att man översätter varje text till klartext på prosa så att man verkligen förstår vad det egentligen handlar om.

Där står också hur jag ska tänka innan jag sjunger en sång av Bellman:

Varje gång man börjar hantera en Bellmanssång finns det en rad grundläggande frågor man alltid bör besvara innan man tar i tur med det man egentligen var ute för att undersöka. Det gäller att man uppfattat texten så fullständigt det sig göra låter och dessutom dess samspel med musiken. Innan det är gjort är det ingen idé att försöka få svar på andra frågor. Här är några generella frågor man kan ställa till texten och musiken:

1) Finns det något oklart i texten?

Kolla rad för rad och tyd dunkla ställen. Identifiera ställen som kan vara dubbeltydiga. Lös upp allegorier och bilder och översätt alla dunkla ställen till ”klarspråk”. Kolla namn och uttryck i ordlistan.

2) Lyssna till melodin och försök fastställa vilken allmän karaktär den har: pompös/högtidlig eller vardaglig; långsam eller snabb, lekande eller strikt formell; dynamisk explosiv eller lugn/eftertänksam; dramatisk, episk eller lyrisk, känslosam; sentimental eller känslokall. Finns det andra motsatspar, som är viktiga i det aktuella fallet?

3) Får den som sjung fram det väsentliga i sången i sin tolkning? Stämmer musikarrangemanget med tolkningen? Skulle du vilja ha det annorlunda? På vilket sätt?

En varning är på sin plats: Bellman är ”full i fan” när man minst anar det. Han kan vara underfundig och plocka in dubbeltydigheten på sätt som kan fodra mycken eftertanke för att upptäcka.

Jag undervisade mina elever i både Bellman och Taube, m. flera. Vi dramatiserade texterna och gjorde språket synligt så gjorde vi det som stod och prövade språket genom gester och rörelser.

Då det gäller textsamtal tycker jag det finns mycket att hämta ur Göran Hasslers Antologi BELLMAN, 1989

 

Det här inlägget postades i Textsamtal, Undervisningen. Bokmärk permalänken.