Textsamtal: Världsalltet och modeller att skriva genom

”En dag sa pappa att han skulle visa mej världsalltet. För han tyckte att jag blivit tillräckligt gammal för det.

– Var ligger det? frågade jag.”

Så här börjar Ulf Stark boken ”När pappa visade mej världsalltet” som han tillsammans med illustratör och konstnär Eva Eriksson berättar om hur och vad detta världsalltet är.

Det fina med berättelsen är att världsalltet är ju alltsammans. I den första illustrationen syns världsalltet i det ordnande av saker och ting som berättarjaget donar och grejar med. Man anar vad pappas världsallt är för något då man i bakgrunden ser en bok med stjärnhimmel och stjärnbilder i pappans läsfåtölj. Genom boken går pappa och barn genom staden, på gatorna och pappan har en övergripande bild av alltsammans, han ser inte detaljerna utan ser det stora. Hans händer riktas upp mot himlen medan pojkens ögon är riktade mot det som händer där han går och frågar om världsalltet är i Konsum-huset, parken, fiskaffären och så vidare. Det är en fin bildpromenad och visar hur ett barn ser på världen och hur pappan ser den mer övergripande. Väl framme vid utgångspunkten för utsikten mot världsalltet känner barnet igen sig, det är samma gamla äng.

– Ser du? sa pappa.

Och jag såg fast det var nästan mörkt.

Jag såg en snigel från världsalltet som kröp på en sten. Jag såg ett grässtrå som vajade för universums vind. Det växte en blomma som heter tistel. Och där var pappa som stirrade mot skyn. – Ja pappa, viskade jag. Jag ser.

Och barnet ser mot det som finns på jorden medan pappan vill att blicken ska gå uppåt mot skyn och stjärnbilderna. Boken är utgiven 1998 och är en originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm.

”Världsalltet” och undervisningen 

Jag skulle gärna presentera de två texterna här ovan för eleverna. Jag skulle inleda med tre ord för att väcka ordförrådet och att eleverna ska få använda orden:

  • världsalltet
  • skyn
  • tistel

En fras skulle vara:

”För han tyckte att jag blivit tillräckligt gammal för det.”

Jag skulle låta eleverna diskutera ”tillräckligt gammal för”

Samtal om perspektiv.

Jag tänker att boken är en underbar berättelse om hur vi ser olika. Vi ska visa på det olika och låta barn och vuxna diskutera hur olika vi ser på saker och ting. Jag tänker att världsalltet är en underbar skrivuppgift. Jag modellar en egen text:

Jag smakar på världsalltet.

Jag äter ett äpple. Äpplet är rött. Det finns ett blad kvar. Bladet berättar att äpplet hör ihop med ett träd. Trädet berättar att det hör ihop med marken. Marken berättar att det hör ihop med en tants trädgård. Tantens trädgård hör ihop med staden. Staden hör ihop med landet. Landet hör ihop med vattnet. Vattnet hör ihop med jorden. Jorden hör ihop med solen. Solen hör ihop med universum. Universum hör ihop med …

Av Anne-Marie

Förslag på titlar kan vara många och bör vara det så att eleverna kan hitta på vad att välja. Det viktiga är att också läraren ger en modell hur att skriva så att eleverna också förstår hur man kan göra genom att få ta del av lärarens uppgift. Jag gör alltid uppgifterna jag ger eleverna i undervisningen. Det gör arbetet tydligare och samtalen blir fler runt texterna.

  • Världsalltet och jag.
  • Världsalltet och smakerna.
  • Världsalltet och skolan.
  • Världsalltet och mandarinen.
  • Världsalltet och min hund.
  • Världsalltet och snigeln som kryper fram på vägen.

Ha det pedagogiskt utmanande där ni är,

Hej HOPP

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Textsamtal, Undervisningen. Bokmärk permalänken.