Så intressant om föräldern i helfigur

Skärmavbild 2018-02-11 kl. 09.41.08
Jag läser Richard Fords bok Mellan dem, till minne av mina föräldrar. Jag fick boken i gåva då jag fyllde år.

Omslaget visar en grön bil, av det slag man körde på femtiotalet, den gröna färgen, och vilade mot bilen två personer: en kvinna och en man. De står med ryggen mot oss läsare. Mannen tydligare än kvinnan. Han vänder sig mot henne. Hon blickar ut över havet, eller vattnet och det krusar sig i vitt skum. Måsar flyger ovanför dem. Om jag tänker ljud så hör jag deras skratt och väsen. Himlen mer grå än blå. Kvinnan har klänning i brunt med gula prickar. Mannen i vit skjorta, något för vid, kanske uppknäppt i halsen. Vinden syns i kvinnans hår men knappast i mannens. Kanske pomada eller hårfett som håller frisyren på plats. Jag anar den svarta kammen i bakfickan. Den där frisyren som krävde två, tre tag med kammen och så den efterföljande handen som lade håret tillrätta. Som två ögon syns bilens ljuskäglor.

Eftersom boken är till minne av författarens föräldrar så syns det mig rimligt att föräldrarnas liv inte är så åtkomligt i sin helhet. Barnet som betraktar, beskriver, begriper dem och nedtecknar deras berättelse är mellan dem. Barnet har inte den hela bilden av föräldern. Därför är föräldrarnas ryggsidor vända mot oss. Det tar tid att se sina föräldrar ur ett större perspektiv än som det barn man är. När författaren plötsligt inser att hans föräldrar är egna och kan ses utifrån får han som barn mycket att tänka på. Richard Ford skriver om upptäckten efter ett samtal med en kvinna i grannskapet. Hon beskriver mamman utifrån det hon sett och förstått. En bagatell egentligen men så avgörande för barnet. Richard Ford skriver:

Men jag minns det här som en milstolpe i livet. Till synes bagatellartad men viktig. Den gjorde mig uppmärksam på min mors – vad då? – offentliga sida. På den andra människor såg och interagerade med och som alltid fanns där, vid sidan av det jag såg. Jag tror inte att jag någonsin tänkte på henne igen utan att samtidigt tänka på det.

Richard Ford; Mellan dem, 2017 s. 117

Detta att förstå att föräldrarna också är levande i andra sammanhang, att de har ett eget liv och de tänker, funderar och agerar i ett större sammanhang än vad man som barn förstår och kanske vill acceptera. Richard Ford beskriver det som att se sina föräldrar i helfigur:

Ju mer vi ser våra föräldrar så att säga i helfigur, ser dem som världen ser dem, desto större är våra chanser att se världen som den är.

Richard Ford; Mellan dem, 2017, 117 ff.

Jag minns hur jag väcktes upp till världen då jag förstod att mina föräldrar klev omkring i den på olika sätt och umgicks med vänner och kollegor på ett sätt som var en aning obekant för mig men som jag nyfiket undrade och funderade över.

När jag läser boken om föräldrarna och det som är mellan dem, handlar det om barnet som ser sina föräldrar och förstår det barnet kan och vill förstå. Hemligheter finns och fortsätter att finnas. I boken om föräldrarna stryker jag under den mängd frågor författaren har. Boken innehåller många och jag finner att de frågor han ställer är frågor jag skulle ställa mina föräldrar. Jag fortsätter att undra över vilka de var och söker dem i helfigur för att förstå.

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Så intressant om föräldern i helfigur

  1. Maria B Hurtig skriver:

    Fint av Ford. Har böcker han skrivit som väntar på min läsning.
    Det ”förlorade paradiset” (barndomen) är en evig källa till tankar och minnen att gräva i för att förstå sig själv. Inte för inte som Hugin och Munin betyder just tanke och minne.. korparna som kan flyga ut för att ge oss svar och nya frågor..

Kommentarer är stängda.