I DN idag intervjuas Bob Hansson och jag tänker att detta kan vara skolord att fästa i skolan. Han säger:
Verbala trakasserier med ironiska gliringar är svåra att komma åt. Ofta bortförklarar vi det med att allt ju bara var ”på skoj”. Men det är ett allvar som ledde till mycket smärta. Och det finns ingen smärta som är ”på skoj”.
Jag brukar alltid tänka; bli två, bli en Alfred tillsammans med Emil. Att utbilda i gemenskap snarare än att isolera i ensamhet. Bli ett vi.