Elevernas egna strategier – och jag skrattade för mig själv

Eleven i årskurs ett kommer fram till mig där jag står längst bak i klassrummet. Jag är på besök och är vänligt nyfiken på de första skoldagarna för eleverna. Eleven har löst några uppgifter i boken men kan inte några av dem.

– Jag skrev ett annat ord, sa eleven och viskade ”fuck”. Det har också fyra ju.

Jag minns en förälder i min första klass. Han hörde av sig och sa att det man lär sig på lektionerna är en sak och det man får lära sig på rasterna en annan. Hans son hade plötsligt fått massor av ord från eleverna i de högre årskurserna. Det var mer en reflektion, sa pappan.

Hur som helst, språket ska utvecklas, men jag såg elevens lyckliga ögon när eleven hade löst det hela på sitt sätt. Eleven visade med fingrarna och sa allvarligt. Fyra bokstäver – F U  C K. Det är tredje skoldagen för eleverna. Vi har tio år på oss att ge dem ett rikt och nyanserat språk. Vi får inte ta ifrån dem deras egen förmåga att lösa problem de finner i vardagen och i skolan. Eleven kunde inte heller ordet för SÄL, FÖL eller PIL och löste det på sitt eget sätt.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

This entry was posted in Intervjuer, Ordning och reda, Strategier, Verkligheten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *