Eleven jag lyfte trots att ingen trodde eleven om det

 

”Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om.”

Inträdesprov i all ära. Jag tror inte att dessa sorterar så enkelt och jag är övertygad om att undervisning och inkludering ger fler elever möjligheter att lära. Då jag läser Lars Lerins böcker ser jag hur oförstående lärare är för de konstnärliga uttrycken och hur de gärna vill att eleverna ska framställa något som liknar de andras. Träd kan inte ha konturer för så är det inte säger en av lärarna i Lars Lerins bok Naturlära, sid. 31. Detta att ha lärare som inte förstår det konstnärliga går också att läsa i Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg. Där ska eleverna rita en morot och läraren förstår sig inte på eleven som när eleven vill rita en annan slags morot. Det konstnärliga går inte att tygla på det sättet. Däremot att möjliggöra och att nyfiket fundera över hur barn gestaltar saker och ting.

Under många år träffade jag elever en timme om dagen. De var alla skoltrötta men lärarna var också skoltrötta på dem. Mest killar var det. Vi utvecklade ett lärande samspel och eleverna blev åter skolanknutna. Jag lärde mig också mycket om att undervisa utan att straffa och kräva men rulla ut mattan till ämnesområden och intressesfärer. Naturligtvis kopplade till de krav jag hade rörande innehåll och mål. Då jag fick en fråga från en kulturinrättning om jag kunde plocka ut en elev för en veckas konstutbildning rörande fotografering tog jag helt enkelt den elev jag anade kunde delta. Jag var skyldig att skicka en elev med goda skolkunskaper och visat intresse för konst. Eleven jag skickade hade inte visat några prov på något sådant, inte heller hade eleven lyckats tillgodogöra sig betyg som gjorde att eleven skulle tillhöra den utvalda skaran. Men jag tänkte i andra banor och talade med eleven om vad jag ville att eleven skulle delta i. Eleven blev glad över frågan och tilltron. Och några månader senare var eleven iväg till det som skulle ske och tillsammans med andra elever från andra skolor.

Jag har med mig konstböcker av olika slag och tillsammans med eleverna studerar vi både text och konst i dem. Eleverna vill gärna pröva att också måla och studerar, här Lars Lerin, och vill pröva. När de får göra det upptäcker de också att de kan och att de själva sätter sin prägel på det de målar och härmar. Här är exempel från tidig höststart i årskurs tre.

 

 

 

 

 

 

Idag, långt senare, följer jag elevens, nu vuxen, vägar in i sitt konstnärsskap.  

Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om. 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Undervisningens träffar i läroplanen:

  • Ämnet bild (härma, studera, jämföra, pröva)
  • Ämnet svenska (läsa, tänka, samtala)
  • Ämnet matematik (begrepp, geometri)
  • Tilltro till egen förmåga
This entry was posted in Barns rättigheter, Boken i undervisningen and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *