Fick en underbar lektionsidé av en elev här:
Eleverna fick till uppdrag att välja ut musik till en bok de hade läst. Den musiken skulle de sedan förklara och beskriva sambandet till den litteratur de läst. I uppdraget ingick också att skapa ett CD-omslag. Det här fick mig att fundera.
Jag läser just nu Jesper Juuls bok – NU ÄTER VI! Vilken musik skulle jag välja till den och vilken motivering skulle jag ge mitt val och hur skulle mina ord bli kring boken jag läst.
Jag tänker att vissa böcker har redan fått sin musik av någon annan, exempelvis är de flesta Astrid Lindgrens sagor så vackert tonsatta av andra läsare att de blivit synonyma med berättelserna, tänk Pippi Långstrump. Den trallen sitter nästan.
I samma stund jag skriver det inser jag att jag gör det pedagogiska misstaget att anta att min värld är gemensam med andra. Jag gör också det pedagogiska misstaget att anta att alla läst Pippi Långstrump och att alla per automatik hör melodin.
Här kommer Pippi Långstrump….
Det är alltid en fara att anta saker och ting. Nu har jag modellat hur, vad, varför, när, vem och i vilken form, tid, verklighet jag måste samspela med. Låt säga att vi gör allt från början:
Om vi läste ett kapitel till Pippi Långstrump. Kan vi tänka en annan musik än den vi redan kan. Om vi väljer att sätta musik till Twilight, och inte har sett filmen, vilken musik väljer vi då och varför.
Så skulle jag vilja samspela med musik och litteratur. Istället för den där bokrecensionen som blivit mer form än innehåll.
Den uppgiften att sätta musik till sin bok utvecklar
- elevens förhållande till konstutryck
- elevens förhållande till litteraturen
- eleven får argumentera
- eleven får analysera
- eleven får utveckla kreativitet
- eleven får sammanlänka ämnen i läroplanen
- eleven får uttrycka sig själv
- eleven får uttrycka sig i musik, bild och text
- eleven…
Anne-Marie