Den svenska solituden

Postat den 04 mars 2010 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2010

Jo, så sitter jag här! Köksbordet hade jag väntat-hem-preparerat. Redan innan jag reste dukade jag mig själv välkommen hem. En kaffekopp stod framdukad. Den svenskaste av solituder!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den nya kollegan dyker kanske upp i morgon …
  2. Hemkommen
  3. Det saknade av de saknade
Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Den svenska solituden

  1. Plura skriver:
    04 mars 2010 kl. 9:18 f m

    Ja, den är en viktig solitud. Men duka innan man sticker. Hinner knappt packa väskan. Plura

  2. Anne-Marie skriver:
    04 mars 2010 kl. 1:48 e m

    Ha ha, jag förbereder mig för min hemkomst. Det känns lite fint att ta hand om sig själv så. Skulle nog helst sända mig själv välkomstblommor. A-M

  3. thord wiman skriver:
    04 mars 2010 kl. 2:57 e m

    Hej!
    Hå-hå ja ja – vad har dina sinnen inte upplevt?
    Ordet ”kontrast” måste nästan vara smärtsamt
    påtagligt.
    Bra du blickar på det bästa i människan före alla
    bristfälligheterna även om det är en avgrund mellan
    ideal och verklighet.
    Kanske kan det kommunikativa internets kolossala möjlig-
    heter småningom bli en bro över denna avgrund.

    (Hi hi… fotona är fantastiska. Autenticitets-
    känslan underbar!)

    – Happy landing you!

  4. Anne-Marie skriver:
    04 mars 2010 kl. 3:04 e m

    Åh mina trogna läsare och beskrivare, välkomnare, så glad jag blir. Väldigt tacksam för att ni ordar här och om det jag tänker och beskriver. A-M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.