Idag satt jag i en diskussion där jag hörde mig själv säga att pojkarna hamnar lite snett i skolan, och att de läser sämre än vad de behöver göra, att vi lärare ska arbeta för att just pojkar läser mer och får läsa mer. Det blev en stor diskussion. Men om man tar upp frågan om flickor och matematik så är det inte alls samma sak. Då blir det självklart att tala om att flickor ska få utveckla sitt matematiska tänk…
Det ena väcker känslor och det andra är inom ramen för det acceptabla.
Anne-Marie
Det är som det där med kepsar och häng kontra bara magar. Man kan prata om hänget och kepsarna men varför pratar ingen om de utmanande nästan nakna tjejerna? Visst är det märkligt.
Jag är också förvånad över att dett är så känsligt. Min teori är att det finns en anklagande ton som triggar igång en obehaglig känsla av skuld. Och om en lärarkår har skapat en självbild av upphöjd godhet är detta mycket farligt!
– Döda budbäraren!
Könskvotering, en annan ”rolighet”.
Fördelning av platser på förskolan görs efter bestämda köregler.Och jag trodde aldrig att det var ens möjligt att någon kommer på tanken att försöka gå runt reglerna och få in flera flickor på förskolan, eftersom vi har så många pojkar i våra grupper.Jag slog hårt på trummorna. Men frågan kvarstår: kvotera 1-åringar?