Barnagan och självaste slaget

Jag läser en rapport från Rädda Barnen.  Det är befriande att de flesta barn inte har upplevt något våld eller hot. Större delen av de tillfrågade barnen hade inga erfarenheter av detta.

Men det antal barn som har erfarenheter av att någon slår dem?

Den som slår barn är oftast vuxen.  Var tionde samtal till BRIS handlar om misshandel. Oftast är det pappan som slår.

Barn investerar mycket energi i att försöka förstå varför de blir slagna. Inte sällan kommer de fram till att det är deras eget fel. Barnen tar alltså på sig skulden och får eller kan därför inte söka hjälp.

Det slår mig:

Tänk om föräldern hotar barnet ifall och om barnet pratar om det här att någon slår det?

Jag undrar så hur barnet agerar i skolan om omsorgen ser ut så därhemma?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Hinder för lärande, Sorg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.