Välkomna alla som fått till uppdrag att läsa här

Jag har under den senaste tiden fått besked om att flera har uppmanats att läsa här, det kan vara högskolor, det kan vara lärare, det kan vara av olika anledningar och av olika skäl. Jag kan bara hälsa er välkomna. Bara ett klick på några tangentknappar är ni inne i min värld av bild, text, tankar och lärarfunderingar.

Min blogg är min tankeplats. Min blogg är också min plats där andra kan läsa. Min tanke är alltid pedagogisk. Jag har alltid en tanke med det jag skriver. Ibland använder jag mig av det jag själv har erfarit för att lyfta ett perspektiv, synliggöra något. Då jag började blogga visste jag inte vad en blogg var för något. Jag hade aldrig läst en blogg. Så mina första trevande inlägg var som att pröva ett svart hål i ett gigantiskt universum.

Jag orienterade mig. Jag navigerade. Det vackraste med att blogga och skriva är att jag kan synliggöra mina tankar. Jag kommer åt mina funderingar och som den sanna VYgotskijtänkaren jag är så förstår jag att jag faktiskt utvecklar och utvecklas. Mina tankar blir synliga för mig själv. Men det absolut finaste och det som givit mig det största och det varmaste är – alla andra bloggare, alla gensvarskrivare här, alla generösa delamedsig-tänkare och att få ingå i en större gemenskap av läsare, skrivare och åsiktare.

Min blogg är också en dörr, ett tangentklick närmare, alla de andra bloggarna. När ni läst er färdiga här, så återkommer ni kanske, så föreslår jag en fantastisk utflykt hos de andra bloggarna. Ni kan klicka er fram via min länklista. Gör det. Upptäck! Finn någon som ni delar åsikter med, eller kanske, vad bättre är – någon ni inte delar allt med.

Min blogg är ett litet fönster in till mig. Inte privat men mycket personlig. Jag välkomnar er stort. Om ni vågar, vill och kan så lämna ett litet ord på vägen, skriv bara ett hej!

Välkomna!

Anne-Marie