Sjunga högt på offentliga platser

Körling fotograferar 2010

Det bara kom – som ett slags glädjetjut – sången! Sen trudiluttande jag hela vägen hem från arbetet. Ja, till arbetet sjöng jag också. Jag vet att jag mår bra om jag sjunger. Det är liksom ett tecken på att allt är som det ska. Jag har sjungit sedan jag var mycket liten. I vissa livsskeenden slutade jag sjunga. Det oroade mig en aning. Nu sjunger jag igen!

Trudiluttan på mig!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Musik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Sjunga högt på offentliga platser

  1. Maria skriver:

    Vad roligt, och du är vuxen och inte inspärrad än!

    Jag satt en dag på bussen på väg till universitetet och liten flicka, kanske 7 år, sjöng så glatt att alla log mot henne och jag med. Men samtidigt började jag fundera på var gränsen går, när börjar alla på bussen att skruva på sig i rent obehag över att någon sjunger och låtsas att de inte ser den.. jag kände mig rätt säker på att det var den reaktionen jag skulle ha fått.. 🙂

Kommentarer är stängda.