Interaktiviteten i blogg och twitter – den som inte syns

Här är ett exempel på frågor jag kan få till mig via min blogg:

**************************************************************

Hej Anne-Marie!

Jag hoppas allt är bra med dig, jag läser på din blogg varje dag och inser att
du är en väldigt upptagen person och jag är glad att du tog dig tid med mig.
Jag har fått så otroligt mycket tankar efter att vi sågs och jag har kammat
rent UR på filmer som du är med i, för att se mer hur det du talat om kan se ut
i praktiken. Jag tror att du gör massor av nytta som inspiratör till lärare och
utvecklare av skolan, men jag skulle ändå (lite egoistiskt ;)) ha önskat att
jag fick vara med dig i ditt eget klassrum. Frågvis som jag är radar jag här
upp några av de frågor som dykt upp.

Då tänkte jag på den lärare och vän till dig som du berättade om som hade gått
samma utbildning som du på NZ, ni som jobbade ihop och aldrig fick problem med
disciplin, kanske finns hon ute i skolan som lärare idag? Tror du att hon
skulle ta emot ett besök av mig. Nu frågar jag egentligen inte för min uppsats,
utan för min egen utveckling, jag vill se fler goda exempel, jag vill hitta
inspiration för att bli den lärare jag vill att mina elever ska möta. Det var
fråga 1.

Fråga 2. Jag blev väldigt intresserad av det här med modellerande frågor som du
hade fått inspiration till från Manhattan New School. Finns det någon bok om
det, jag har försökt att hitta via nätet men inte lyckats?

Fråga 3. Du började rada upp 10 olika sorters undervisning du har i ditt
klassrum, och sen nämnde du att du kanske kunde maila mig det. Är det en
möjlighet eller finns det kanske som ett blogginlägg?

Fråga 4. XXXXXXXXXXXXXXXXX och föreläsa om
bedömningar? Om jag har möjlighet vill jag gärna komma och lyssna.

Igår var jag ute och vikarierade, det var en annorlunda upplevelse, jag kände
mig mer fri. Jag hade tänkt igenom vad jag inte gillade hos mig själv förra
gången jag vikarierade och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Igår kändes det
mycket bättre, även om jag såklart kom på hur jag kunde förändra och förbättra
efter varje lektion. Nu var lektionerna inte planerade av mig, utan jag
förväntades fortsätta med sådant de arbetade med, men jag såg mer spelrum också
i det efter att ha börjat tänka kring vem jag vill vara som lärare. Att
eleverna var glada att se mig igen var förstås en bonus!

Jag passade också på att ifrågasätta lite extra korridorregler som lärarna
odemokratiskt hade tagit beslut om, som gick långt över de gränser som
skola/elevråd hade enats om. Det skapade lite nyttig turbulens i lärarrummet
och jag tror att några var glada att det kom upp, de pratade om att det är ett
uttryck för lärares maktfullkomlighet och några blev nog sura att jag skulle
sitta där och tycka.. men jag anser att jag tillhör deras arbetslag som VFU-
student, även om jag nu var ute på vikariat. Det slog mig också vilken tur jag
har som lärarstudent, att kunna jobba extra med det jag intresserar mig för,
det som kan utveckla mig.

Stort tack igen för att du tog emot mig, det har gett mig massor redan nu och
med kommande erfarenheter är jag säker på att de tankar du väckt kommer att ge
mig ännu mycket mer.

Om jag får, återkommer jag kanske med andra frågor, när jag kommit igång
ordentligt i mitt skrivande av uppsatsen.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Ja, det är egentligen en ynnest för mig som mottagare av denna dialog. Så ser jag det. Jag har givetvis frågat brevskrivaren om jag får publicera detta, vilket jag fick. Och jag gör det med värme. Så här kan också en blogg fungera.

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.