47 års skillnad och jag nedväxer!

Skolforum - amfotograferar

Det är så roligt att tala med någon liten en. Det har jag gjort idag. Lekt och talat. Läst och krupit omkring. Det finns gångar att krypa in i men jag kan inte för jag är för stor. Den lilla tittar förvånat på mig – och manar att jag ska komma. Jag ålar mig och märker att jag kan om jag ålar mig till en liten en, men då knäcks min rygg och jag säger aj och munnen kniper sig samman kring ryggfästvärken.

Jag är vuxen. Det enda som är väldigt litet hos mig är att jag har lätt för att leka. Jag vill aldrig bliva stur… eller förlora perspektivet om hur det är att vara liten. Min kropp kan protestera, skrika aj och nej från ryggen men sinnet kan ropa ja! Och jag tror jag klarar mig långt med den inställningen!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Autodidakten, Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Ett svar på 47 års skillnad och jag nedväxer!

  1. Jesús skriver:

    Att vara lekfärdig är en mycket viktig inställning. Det tyder pâ överflöd och tryghet i nâgon mân. Man behöver inte alls bara barnslig för det. Vad skulle vara av människan om man dödar barnet i sig? Det har talats mycket om det men det är inte mânga vuxna som vâgar öppet.

    mvh, Jesús

Kommentarer är stängda.