Här stod jag och funderade. Till Canossas bergstopp gjorde man sin botvandring en gång i tiden. Vi tog en bil och slingrade oss upp i bergen. Så någon besvärlig vandring var det inte tal om. Däremot gav utsikten en möjlighet att reflektera över hur liten människan är och hur stor och mäktig naturen är. Jag förlät mig själv och tog mig långsamt i kragen. Varsamhet, tänkte jag.
Anne-Marie
Intressant – jag trodde att uttrycket ”krypa till Canossa” faktiskt innebar krypande. När jag läser på verkar det vara lite mer allmän botgöring. Men det var en spännande tid och jag har inte riktigt klart för mig vem som var godast: påven eller kungen?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Castello_di_Canossa
Mats, det fina är berättelsen om Matilde – kanske den som hade makten över de båda. A-M
Bedårande bild av en Canossa-vandring. Är det så vakert kanske man kan klara av den utan skoskav.
Själv sneglar jag på Hadrianusmuren – en annan mycket märklig konstruktion! Kejsaren lär ha byggt den för att soldaterna hade tråkigt vid gränsen och behövde disciplineras.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hadrian's_Wall
Kan det vara något för svensk skola?
Ha – helt underbart. A-M
Det är något för den pedagogiska debatten – och sedan de murar som föll – och de har ju också en historia. A-M