Våra röster – här syns orden inte tonen



Anne-Marie, vi pratar en hel del. Oftast i telefon. Våra samtal bidrar till att jag vet hur du uttrycker dig, jag kan dina skratt, dina fniss. Jag kan också din allvarsamma ton och jag kan dina pauser – mellan dina ord. Jag vet hur du lyssnar och jag vet vart du lägger dina betoningar. Jag vet hur tokroligt ditt språk är och hur du uttalar det tokroliga i ditt språk. När du är professionell i ditt språk låter du inte riktigt som när du är skrattig. Då får du en annan ton. En proffston.

När jag läser din blogg hör jag din röst. Inte din bloggröst. Utan din pratröst. Den rösten gör läsningen ännu mer inspirerande. På alla sätt och vis!

***********

Malin skrev detta till mig. Och åh så lyssnaren föder berättaren. Jag får höra berättelser och jag berättar. Då vet jag att jag är glad, skrattande, och jag kan bara vara det med lyssnarens mottagande och erkännande. Detta skriver jag för det är så viktigt att ta emot barns röster.Barns berättande röster ska få lyssnare och dessa lyssnare har ett mycket födande inflytande.

Men det är också några som har bett mig läsa in mina saker på band så att man får höra. Det är så – och det vet ni inte – att jag läser varje ord högt medan jag skriver. Jag högläser in texterna här i bloggen. Men det kan ni ju inte höra!

Ofta är jag allvarsamt leende!

Anne-Marie




Det här inlägget postades i Mina läsare och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.