Jag satt alldeles tyst. Orden ringlade in och om och över och förbi och studsade mot en vägg och flög som små svalor i rummet. Jag lyssnade så intensivt. Och så förstod jag med ens att jag inte lyssnade alls. Jag bara var. Och orden blev vackrare och vackrare och så … hade jag förvaltat mötet med det skrivna, sagda och den början som alla gör då de börjar. Att mottaga det skrivna i muntlig form av någon som vågar, vill och gör – det är att vara lyssnande och inget mer än det. Men man är förändrad. Och det är gott att vara det.
Anne-Marie
Lyssna, titta och håll tyst! …
Lyssna, för att lära dig tala,
Titta, för att lära dig bygga.
Och hålla tyst, för att förstå vad göra …
Lyssna, titta och håll tyst! – Ion Minulescu(Elfte budordet)
Javisst. Närvaro i allt. A-M
Hej Ann-Marie!
Tack för dina fina tankar.
Jag tror att jag lyssnar, men inser att jag inte alltid gör det? Vad säger och gör barnen? Med vilka språk har barnen möjlighet att förstå sin omvärld med? Hur tänker barn? Vad säger barnen som vi inte hör? Lyssna, lyssna och lyssna igen räcker inte alltid utan det måste till flera ingredienser, för att synliggöra det som möjligen händer hos den Andre som lyssnas på. Några av ingredienser är pedagogisk dokumentation, pedagogiska miljöer, utbud av material, förhållningssätt, kunskapssyn och människosyn. Det krävs även en nypa av engagemang, tid, närvaro, kreativitet, fantasi, att tjusa och en hel del passion för det som sker och händer för att en början ska börja här och nu. Tillsist måste vi gå ner på knä och förundras, bekräfta och vara ärliga i mötet med den Andre.
Mvh/ Pionliisa
Hej Pionliisa, jag tycker du skriver vackert. Barnet ska ha mottagare tänker jag. A-M