Mitt i alltihopa reste jag mig upp. Kunde inte annat. Omfamnade en pedagog. Pussade en förskolechef. Klappade på en central förskolechef på båda kinderna.
Därefter så log jag mot ett litet barn som inför mängder av okända människor berättade livligt och vackert om hur man målar en fisk och att fisken behöver sina fenor för annars drunknar den och det är inte bra. Den lilla stora kunde själv berätta om hur man målar en fisk och hur den inte är så där platt som den blir på pappret utan är lite rundare om magen.
I nästa sekund satt jag med några gladskrattande barn som genast skrev mitt namn på ett papper. Sedan fick jag gissa på deras namn. Jag gissade fel 16 gånger. Det är tur att man inte vet så mycket tänkte jag. Barnen var fem år. Det här var i förskolan. Och… när jag är där jag är så slår mitt pedagogiska hjärta några slag för fort. Jag är förälskad.
Och… inga förkläden på barn som målar, skulpterar i lera eller annat skydd för eventualiteter. Dessutom – treåringar kan självklart använda en limpistol och göra pinnskulpturer. Vad tror ni om en treåring? Stort hoppas jag.
Anne-Marie