Kategoriarkiv: Personligt skrivande om …

Kanske vi skulle lära eleverna mer om det finstilta och om att läsa mellan raderna. Det finstilta brukar vi inte tala om. Om man läser mellan raderna här sÃ¥ kanske man kan tänka att kvittot visar upp en slags vänlighet, … Läs mer →

Jag ser pÃ¥ hunden. Hunden ser pÃ¥ mig. Jag har fantasi och kan tänka en hel massa. Han har ingen fantasi och tänker rent krasst: Mat! Trots det har vi ett slags samtal om saker och ting. Han lyssnar bra. … Läs mer →

- Du får den, sa kvinnan framför mig. Om och om igen undrade jag om det var sant. Jag fick, och jag tog emot. Sen gick jag ut ur butiken en aning lyckligare.

Sakerna stirrar pÃ¥ mig. De vill berätta. Om minnen som stÃ¥r och stampar i dem. Om minnen som vill göra väsen och tona skratt med grÃ¥t. Sakernas tillstÃ¥nd är att jag är döv och stum. Min mormors händer omsluter inte … Läs mer →

- Jaha, vad fÃ¥r man fresta med, sa kyparen. – Absolut ingenting, svarade jag. Vill bara leka lite med motivet här, sa jag och lade kniv och gaffel ifrÃ¥n mig. Jag gick snabbt därifrÃ¥n. Mätt pÃ¥ innehÃ¥ll.

Kaffekoppens svarta innehåll tog emot mina ord och försvann. Orden ramlade ut ur min mun, drunknade i svartkaffets begränsade hav. Jag är tyst och dricker upp alltsammans. Säger inget mer! 

Presentationer av en människa kan ske pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Vi presenterar oss alltid. Vi skapar bilder av oss själva för andra. Bilder vi inte vet nÃ¥got om. Min bokhylla säger nÃ¥got om mig. Min plÃ¥nbok likasÃ¥. Hur jag dricker kaffe … Läs mer →

Söndagen börjar utan Melittafilter och jag vet inte hur den kommer att sluta. 

Min kaffekopp är blå. Varje klunk svartkaffe får mig att vakna. Svarta rubriker i tidningen lovar blåväder. Himlen utanför vinkar med hopp!