Med läroplanen bygger vi! 

Läroplanen ska finnas i lärarens hand. Det må vara en bild men där ska den vara. Jag tänker att när vi har de i vår närhet kan vi alltid relatera ur den, genom den, med den och då blir läroplanen ett dokument för gemenskap, trygghet och utveckling. Låt mig beskriva:

Läroplansinnehåll blir frågeställningar till pedagogiska diskussioner:

Då vi har pedagogiska diskussioner kan läroplanen möjliggöra för oss att ställa frågor till vår verksamhet och vår pedagogiska utveckling. Det kan vi enkelt göra genom att ta läroplansmeningar och göra om dem till frågor. Låt oss ta meningen:

• Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet. (Lgr 11, s. 13). 

Den meningen gör vi om till fyra pedagogiska frågor:

1. På ett övergripande plan, dvs hela skolan.
2. På ett specifikt plan, i klassrummet.
3. På ett individuellt plan, den enskilda eleven.
4. På ett yrkesmässigt plan, dvs, att lärare själva kan uppleva läroplansorden.

De pedagogiska frågorna blir:

• Hur ser vi att skolans grund möjliggör utforskande, nyfikenhet och lust att lära? (På övergripande plan).
• Hur ser vi att undervisningen möjliggör utforskande, nyfikenhet och lust att lära? (I ett klassrum,  i ett ämne,  dvs kollektivt plan).
• Hur ser vi att eleven får lära genom att utforska, vara nyfiken och uppleva lust att lära? (Individuellt plan).
• Hur kan lärare själva uppleva att läraryrket möjliggör utforskande, nyfikenhet och lust att lära? (På ett yrkesmässigt plan).

Hur gör vi då?

Genom att ställa en läroplansfråga till skolans inre arbete belyser vi HUR. Det betyder att den pedagogiska diskussionen möjliggör att vi tittar på vår verksamhet med nyfikenhet, lust och utforskande. Hur ser det ut?

Detta möjliggör att vi också söker besvara och synliggöra uppdraget. Låt oss tänka att vi är ett lärarkollegium som under en veckas tid skärper blicken inom skolans verksamhet, dvs, i det pågående och söker ge beskrivningar som kan beskriva skolans hur kring läroplanens innehåll. Det som kommer fram, det vi upptäcker, kan vara stort som litet. Jag skissar på en lista:

En lista som kan åskådliggöra vår skolans nyfikenhet, utforskande hållning och lust att lära ur vår egen verksamhet: 

• Elever frågar om lektionens innehåll (nyfikenhet)
• Elever ställer frågor som handlar om hur saker och ting kan bli som de blir (utforskande)
• En lärare kommer in och frågar en annan lärare om hur läraren undervisar i geografi och kartkunskap (nyfikenhet)
• Rektor frågar läraren om hur läraren gör för att inkludera eleverna? (nyfikenhet)
• En lärare undersöker hur många gånger elever skrattar gemensamt i klassrummet (lust att lära)
• En lärare upptäcker att eleven googlar för att få mer kunskap om det läraren undervisar (lust att lära, nyfikenhet).
• En lärare upptäcker att elevernas frågor om ”vad ska vi göra?” visar på deras intresse för lektionen (nyfikenhet).
• Vaktmästaren besvarar elevernas nyfikna frågor om vad vaktmästaren gör (nyfikenhet).
• Läraren ser att eleven engagerar sig i undervisningen och undrar över elevens engagemang (nyfikenhet, lust att lära).
• Elevens frågor som handlar om att eleven vill förstå men behöver hjälp för eleven inte förstår (utforskande)
• Lärarens nyfikenhet på hur eleverna lär sig (utforskande, lust att lära).
• En lärare som frågar hur en annan lärare förbereder sig (nyfikenhet, utforskande, lust att lära).
• I köket funderar kökspersonalen över hur de kan skriva matsedlar som kopplas till läroplanens övergripande mål ”Att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt” (utforskande, nyfikenhet).

Listan kan bli lång. Listan kan hela tiden utvecklas att göras längre. Frågan är lyft. Svaren är många och utvecklar ständigt nya. Om vi listar upp det vi spontant ser och tänker besvarar frågorna ska dessa tas emot utan att värderas. Det kollegiala samtalet måste vara tillåtande och belysande. Det är ofta de små reformerna som påverkar de stora. Att eleverna blir glada då de ser sin lärare komma till skolan på morgonen och ropar Hej! visar på relation. Det är mycket viktiga aspekter att göra sak av.

Jag återkommer med fler upplyfta frågor.

Idag modellade jag undervisning, hur jag undervisar och lärare fick agera, uppleva lärandet genom att vara i lektion. Det innebär praktik där lärare får uppleva undervisning och eget lärande. Den innehåller metapedagogiska diskussioner om vad vi gör, hur vi gör, hur vi förstår, hur vi lär. Det handlar om hur vi tänker kring allt vi gör och hur vi kan utveckla vårt gemensamma tänkande, vårt språk och vår roll som lärare. Det handlar också om att härbärgera, tänka och agera inte genast utan pedagogiskt.

Dagen innehöll:

• Bildpromenad
• Källkritiken och relationen till författare
• Hur läraren ställer öppna frågor
• Frågeställande som läroväg
• Icke värderande förhållningssätt
• Möten med text, ord, språk och tanke
• Läroplanstexters betydelse
• Läroplanskopplingarnas värde
• Lärarprofession
• Modellad undervisning
• Film om hur att undervisning och diskutera undervisning genom att se undervisning

VAD LÄRDE DU DIG?

• Jag lärde mig att säga ”kom istället för att säga gå härifrån”

• Jag fick upp ögonen för ett ickevärderande förhållningssätt

• Jag blev påmind om hur man läroplanskopplingar och värdet att sätta ord på det. Läroplanen som plattform.

• Jag lärde mig om muntligt skrivande
• Jag lärde mig att tänka om och inte genast agera på

• Jag lär mig av att se dig i aktion, att få en modell och få uppleva en undervisande modell. Jag har läst om det här, men att få vara med om det, utvecklar mig.

• Att få en modell och uppleva den, det väcker mina tankar om olika undervisningssätt

• Jag lärde mig hur jag kan ta över problemet från eleven till min profession, att jag tar över ex… saker som eleven …

• Att inte göra för stor sak av saker… att lyfta för mycket, att göra för stort fokus av …

• Att skapa relationer i lärandet, jag fick en relation och en idé genom att delta i cirkellärandet

• Vi behöver inte ha en lektion i EQ utan det sker i undervisningen hela tiden

• Från föreställning om till verklighet i

Japp. Körlings klassrum, en dag i mitt kök från klockan 10-18. Hej HOPP!

Kaffekopp

med sprucket fat.

Bokhög

med lappar i.

Äpple

med russinskinn.

Vas

utan blommor.

Kaffesmak

med styrka.

Dikt

med några ord.

Lektion

med skrivande modeller.

Tankar

om undervisning.

Ljus

som inte går att stoppa.

Elever längtar efter riktiga samtal, berättade någon jag talade med. Jag tänkte på autentiska samtal. Sen funderade jag på varför vi måste säga att samtalen är autentiska. Att vi måste säga så gör mig fundersam. Nåväl, om frågan är väckt, kan man undersöka den.

Det är en sak att undersöka som lärare: när vet jag att jag har dessa samtal? Hur vet jag att jag har dem? Vad är ett autentiskt samtal? Hur ser jag på elevernas behov av samtal? Vad kan ett riktigt samtal handla om? Vad är att bli berörd? När samtalar vi? När talar vi till? När talar vi med? Hur kan samtalen utveckla undervisningen?

Jag är en närstuderande läroplansläsare. Jag för dagligen anteckningar i läroplanen. Jag kopierar dagligen alla sidor ur det inledande stycket, från sidan 7 till sidan 19, så går jag noga igenom texten, läser den högt och så noterar jag det jag vet, har sett, det jag själv vill utveckla, det jag vet att eleverna fick verka i. Jag tar också kursplaner och gör lika i dem. Och oj så jag lär mig. Oj så jag utvecklar. Oj så jag ser luftutrymmet i det jag kan göra i klassrummet, den luft som finns i texten då jag omsätter den. Så har jag alltid arbetat.

Den egna pedagogiska diskussionen för jag med läroplanen. Och ordboken. Och …

Idag är det stora bokgivardagen. Jag ska plocka med mig några böcker och ge till helt okända människor. Ska bli spännande. Nu går jag en bokhyllepromenad och letar fina, fina böcker att ge. I skolan kan vi ge eleverna berättelser, högläsa ur böcker. Det är en gåva!

Självmorden ökar bland unga. Vi borde ta psykisk ohälsa på mycket, mycket stort allvar.

Då undervisningen bär så spelar det ingen roll var ifrån du kommer utan vad det är du får och lär då du är där du är. Då undervisningen bär så har läraren ett naturligt inkluderande förhållningssätt och ser till det pågående lärandet, här och nu. Eleverna namnges och får omedelbara gensvar kring det som sker av lärande. Det är mycket svårt att som lärare frigöra sig från det som var och det som ska bli. En hundraprocentig lärarnärvaro hos de elever där de är och ett tydligt fokus kring det gemensamma fokus som undervisningen ska ge. Dialog, kommunikation och elevernas möjlighet att delta och påverka berättar genast att Läroplanens, Lgr 11,  första mening finns i rummet: Skolväsendet vilar på demokratins grund.

Då tänker ingen på vilka elever som är där utan vad som pågår mellan lärare och elever som lär där de är. Jag är innerligt trött på den berättelse som säger att det beror på varifrån man kommer. Borde vi inte hellre tänka – Vart är vi på väg!

Snälla Körling! Kan du ge några tips på hur jag väcker läslust, även om jag vill att vi ska läsa en gemensam bok? Hur gör jag för att läsningen inte ska ”bli skolans”, ”ännu en läxa”, ”ett måste”? Hur 17 går jag till väga för att de faktiskt ska bli intresserade av boken och vilja läsa den?

Hur skapar man läslust?

Min övertygelse är att den skapar vi genom att dela med oss av vår egen läslust. Att ge någon lust som egentligen betyder att de måste är mycket svårt. – Du måste få lust att läsa! skapar ingen läsare. Och så kanske vi agerar. Vi är förtvivlade över att ingen vill läsa och så talar vi om läslust, tvångsläsandet och behovsläsandet. Inte talar vi om själva livskänslan, själva innehållet och relationen vi skapar till författaren, till texten eller till  vår egen inre berättelse som blir en parallell till den vi läser.

Att läsa är en färdighet vi måste träna. Vi måste ständigt öva upp vår läsförmåga, erövra den. Men frågan är om vi ständigt måste tala om att det är den vi tränar upp för att det är så farligt att inte kunna läsa. Jag tror inte på den oron. Jag tror vi ska agera läsare, tror vi ska ge våra läsupplevelser till eleverna, läsa högt för dem så att bokens innehåll blir tillgängligt, läsa gemensamma texter som vi projecerar på smartboard, ja göra texten till något i rummet, en rumslig text, gemensam för alla.

Jag tror också på kraften i lärarens läsförmåga, den att ge texter, ställa invecklade frågor som skapar tänkande och kreativitet, gör att handlingen efterfrågas och lösningarna kan läsas fram.

Det finns inget enkelt svar på frågan hur man gör men så här svarar jag i punktform:

• Läs högt för eleverna. Lgr 11 skriver att skolan ska vara generös. Ge!
• Lyft alltid fram text till åskådlighet i klassrummet. Läs den högt och visa den.
• Läs och dela korta stycken ur böcker. Man behöver inte läsa boken. Det går bra att läsa utvalda stycken.
• Läs korta berättelser som har en början och ett slut under samma högläsningsstund.
• Låt alltid eleverna högläsa text, oavsett vilken text det är, två och två i klassrummet.
• Diskutera alltid förståelse och underliggande meningar.
• Diskutera alltid författarens ingångar och avslutningar.
• Diskutera alltid någon mening som har en speciell form: exempelvis många kommatecken eller många och.
• Njut själv av att läsa. En lärare som tycker om att läsa kan visa det. Ha böcker med dig som lärare, högläs något stycke som du vill dela med eleverna.
• Förbered läslektionerna med många frågeställningar, inte för att kolla eleverna utan för att ”reta” deras nyfikenhet och deras tankeverksamhet.

Kära lärare,

Du får gärna återkomma med din läsfråga! Så återkommer jag med mitt reflekterande kring den.