Till dig

 Här kan du provläsa min senaste bok Nu ler Vygotskij, 2012

Jag tycker om frågor. Så fråga gärna och mycket. Du är välkommen läsare här. Jag är visionär i somligt, verklighetsnära i annat. Jag räcker alltid ut en hand, ett ord och lånar gärna ut min penna, min tanke och vill du så får du låna mina idéer, utvärdera dem i din verklighet, göra om dem, avfärda dem, låna pyttelite, låna allt. Om du tar mina texter till låns, eller mina fotografier vill jag gärna att du minns mig. Källkritiken handlar om kommunikation. Med den som lånade och med den som lånade ut. Minns det.

Välkommen till mig! Mina ord! Mina bilder! Mina tankar! Jag hoppas jag respekterar dig och jag försöker ansvara för min del av detta möte! Varmt välkommen!

28 Responses to Till dig

  1. hej syrran såg din medverkan i panelen med Luuk…
    du är väldigt bra! undrar lite över hur det är med din nacke bara…
    skickat av din bror som nu börjar känna sig tidsrik.

    Kram

  2. Student says:

    Hej Anne-Marie!
    Jag läser andra året på Malmö högskola till förskole- grundskollärare.
    I början på vår utbildning hade vi en föreläsning som du höll i och som var väldigt bra! Tycker du verkar vara en mycket duktig pedagog! Följer din blogg!
    Nu ska jag ut på praktik i en gundskola, klass 5 (för första gången).
    Jag vill göra ett så bra första intryck som möjligt, med en bra och rolig presentation, och undrar om du har någon bra introduktionsövning på lager, då jag har idétorka!
    Klassen känner ju varann men vill att de ska lära känna mig på en roligt sätt, älskar drama! :)

    Mvh!

  3. Anne-Marie Körling says:

    Jag tror det finaste du kan göra är att be eleverna ställa frågor till dig. Och tillåt dem att ställa frågor. Jag brukar tala om små saker som inte kostar pengar.

  4. Helena O says:

    Hej! Såg ditt program i repris idag söndag (på valdagen). Jag kan kort säga att det var ett inspirerande och lärorikt program men framförallt ett varmt och kärleksfullt! Det var tydligt och konkret och det behöver jag som nyutbildad lärare med 1 års erfarenhet som klasslärare i bagaget. Tack så mycket för att du vill dela med dig!
    Hälsningar Helena

  5. Helena O says:

    Hej! Såg ditt program i repris idag söndag (på valdagen). Jag kan kort säga att det var ett inspirerande och lärorikt program men framförallt ett varmt och kärleksfullt program. Något jag tar med mig i min nyligen påbörjade lärargärning. Tack så mycket för att du vill dela med dig!
    Hälsningar Helena

  6. Anne-Marie Körling says:

    Tack! Jag blir glad! Ställ frågor om du undrar så svarar jag gärna!

  7. Johanna says:

    Hej!
    Först hade jag tänkt skriva något sliskigt om vilken förebild du är för mig och hur dina idéer präglat mig mer än lärarutbildningen, men det såg så fånigt ut i skrift att jag går rakt på sak istället. Du har både poängterat hur viktiga våra styrdokument, kurs- och läroplaner är och att varje lärare bör bära med sig dessa. Å andra sidan anser du att det är odemokratiskt och inte i enlighet med vårt uppdrag att försöka bryta ner dokumenten i mindre mål. Hur ska lärare hantera styrdokumenten? Är det brister i deras utformning som gör att lärare 1. Inte har koll på dem, eller 2. Bryter ner målen antingen på egen hand eller i arbetslaget.
    Må gott.

  8. Johanna says:

    Jag känner mig bekräftad av dig, ditt svar var mer än jag kunnat ana. TACK för det.
    Jag ska ha med mig den känslan när jag möter mina elever. Det krävs inget översvallande beröm, det är mycket mera värt att märka att någon visar intresse för det jag skriver, säger och tänker.

    Vad är jag rädd för? Jag tror att det finns två aspekter av vad jag känner mig rädd för. Det första är en känsla av att jag har lurat alla. Jag har fått fina ord och uppskattning under lärarutbildning, VFU och vikariat. Ändå har jag svårt att ta det till mig, egentligen kan jag ju inte lära barn läsa, förklara och ta ansvar? Det känns som en roll. Kanske räcker det?

    Den andra aspekten rör hur andra kommer se på mig. Skulle jag själv känna förtroende för en barnlös 23åring som ska ta hand om mitt barns välmående och lärande? Alla föräldrar jag möter är betydligt äldre än jag och kommer så att vara många år till. En VFU-handledare sa att det blir bättre när man levt längre än elevernas föräldrar… I den här aspekten ingår också katastroftankar som ”Tänk om parallellklassens elever hinner lära sig läsa skriva räkna och vara trevliga mot varandra medan min klass går utför?”.

    Jag som har haft ett rätt OK självförtroende under min uppväxt och studietid känner mig närmast naken. Jag har alltid fått mycket beröm, såväl hemma som i grundskolan, på universitet och VFU-skolor. Nu kommer jag till ett läge i livet där jag ska prestera utan den bekräftelsen och det tror jag leder till osäkerheten.

  9. Johanna says:

    …en annan faktor:
    Farmors båda föräldrar var lärare, farfars båda föräldrar var lärare. Farmor och farfar var lärare. Mina farbröder är lärare, min faster är lärare. Mina föräldrar har båda arbetat som lärare. Hälften av mina kusiner är lärare.
    Det är en resurs, vi har alltid diskuterat skolpolitik, pedagogik och lärande, såväl barn som vuxna. De är fantastiska människor. Vilket även innebär att de skor jag nu ska fylla känns enorma.

  10. Anne-Marie Körling says:

    En del av mina svar på era frågor lägger jag ut som blogginlägg. //A-M

  11. Moa says:

    Oj, så intressant och spännande det här var då! Varför har jag inte tittat in här tidigare, kan man undra.

    Men från och med nu kommer jag nog hänga här en del, så – vi syns!

    :)

    / Moa

  12. Maria says:

    Hej Anne-Marie!
    Jag har tagit mig an en ny klass, en fyra som under höstterminen hade flera vikarier. Klassen fick problem med ordningen, många barn mådde dåligt av att det blev livligt och att några elever sprang omkring i klassrummet. Nu när de har mig som fast lärare så har det absolut blivit bättre med ordningen och jag märker helt klart att det är när innehållet i lektionen inte blir tillräckligt stimulerande som det kan bli oroligt.

    Nu är det så att jag inte tror på det tysta klassrummet under hela dagen, jag vill gärna att elever ska samarbeta och då måste de ju få prata. Några elever i klassen kommer dock från en miljö där det varit knäpptyst = arbetsro enligt deras definition. I en halvklass matte uppnådde vi denna tystnad som jag förstår att några elever eftersträvar, då sa en av dessa elever ”Så här vill jag att det ska vara!”. Men jag tyckte att det var lite obehagligt, som om alla satt som robotar och räknade. I den andra halvklassen var det tvärtemot, där småpratade elever, de flesta om matte, men de kunde också glida in på något annat. Flera arbetar tillsammans och de hänger 2-3 personer över talen och problem löser de allra oftast tillsammans, de testar sig fram och diskuterar. Min tanke är att dessa elever lär sig mer, fast det är klart att alla kan ha olika behov.

    Jag har svårt att erbjuda total tystnad till de elever som vill ha det. Jag överväger att göra tvärtom, behålla de som vill diskutera matte i klassrum och skicka de som vill ha tystnad till grupprum. Traditionen är att göra tvärtom, men i klassrummet kan det inte bli helt tyst, elever behöver min eller kompisarnas hjälp och då måste vi prata.

    Nu vill några föräldrar diskutera arbetsro på föräldramöte, hur förklarar jag på ett bra sätt för dem att jag tror mer på en inlärning där eleverna får interagera och diskutera, att jag ofta ger den typen av arbetsuppgifter och att det därför sällan kan vara alldeles tyst i klassrummet. Kanske kan jag dra paralleller till näringslivet, där har jag aldrig stött på en vidareutbildning/kurs som kräver tyst ensamarbete, det skulle nog kritiseras starkt av alla deltagare.

    Jag kan förstås variera uppgifterna under dagen, så att några lektioner blir mer tysta, men det här gnager mig lite.

    Maria, färsk i mitt läraryrke.

  13. Anne-Marie Körling says:

    Hur vet man vad eleverna kan om de inte får uttrycka sig, hur vet man att eleverna vill, kan och vågar om de aldrig får visa det, hur vet man hur barn tänker om de aldrig får tala, hur vet man… stå på dig. Lita på Olga Dysthe, lita på Vygotskij, lita på din lärartanke och förvalta din lärarroll, läs läroplan och kursplaner. Njut av att vara färsk i ditt yrke Maria, Anne-Marie

  14. Maria says:

    Tack för råd! Det är klart jag ska luta mig mot Dysthe, Vygotskij och läroplan/kursplaner. Det är ju en del i min styrka, just att vara färsk och att ha teorierna i bakhuvudet att bygga min undervisning på. / Maria

  15. Emmy says:

    Hej!

    Jag har alltid varit intresserad av att skiva. Vanliga texter, krönikor osv. osv. Min dator har dock precis gått sönder totalt så ingenting finns kvar mer än en text som jag skrev ikväll. Då jag inte vet vart man kan vända sig för att hitta någon som kan läsa igenom och bedöma så tänkte jag att jag kanske kan be dig ögna igenom det lite snabbt. Jag vill egentligen bara ha svar på om det är värt att jag söker in på någon skrivar-kurs eller inte, då tanken har slagit mig att det skulle vara roligt att utvecklas i sitt skrivande och mina vänner har alltid sagt att jag är duktig på att skriva.
    Skicka gärna iväg ett mail till mig så eller svara under kommentaren om du har lust att ställa upp :-)

  16. Anne-Marie Körling says:

    Så vackert förtroende Emmy, att låta mig läsa dina texter. Anne-Marie

  17. Tina Jonsson says:

    Hej Anne-Marie! Har alldeles nyss tittat på ”Barn av sitt språk” UR en repris från 4/4. Hamnade på det programmet medans jag väntade på att tvätten skulle bli klar och OJ vad glad jag är för det! Jag fastnade, helt och fullt, och försvann in i dig och ditt språk. Ditt sätt att arbeta och prata med barnen tilltalade mig mycket och jag kände att dig vill jag veta mer om så jag letade reda på din blogg och jag kommer att följa dig. Har redan nu sett att jag kommer att ta hjälp av dig i min strävan efter att uttrycka mig på ett sätt så att människor kan förstå mig. Jag såg att det är tillåtet at låna ord, tankar, foton och om jag gör det så lovar jag att respektera dig precis som du respekterar mig. Tack åter igen…

  18. Anne-Marie Körling says:

    Ticketack tillbaka! A-M

  19. Pia Lundström says:

    När jag läser reaktionerna på din blogg får jag så mycket hopp! Tankar om läraryrket och möjlighterna tillsammans med barnen. Det finns gott hopp, hoppas det sprider sig genom landet!
    Hopp var tydligen mitt ord ikväll;)

    PS. I höst har jag blivit betrodd att leda uppföljning av din föreläsningsdag hos oss förra veckan! Så kul! DS

  20. Johan Löf says:

    Kul att hitta Din blogg och att inspireras av alla uppslag. Jag träffade dig på Sävar skola utanför Umeå för ett antal år sedan.

    Hälsn Johan

  21. Sara says:

    Hej!
    I väntan på att byta arbetsplats läser jag din blogg varje dag för att behålla glädjen och känna inspiration i mitt yrke. Det är lätt att förlora det när man jobbar under för en själv fel eller dåliga förutsättningar, men dina ord får mig att minnas och känna att det är helt rätt för mig att fortsätta som lärare, om än på ett annat ställe. Tack för glädjen, inspirationen och för rätt fokus!

  22. Lena Abbing says:

    Tack för idag Anne-Marie!
    Det blev en ”lyckoträff”. Vi kunde inte ha fått en bättre start på vårt teach meet ”godaidéersmittar” i Norrtälje.
    /Lena

  23. Eva Bjärhall says:

    Hej systra min!
    Önskar dig en skön sommar!
    Eva

  24. Maria says:

    Hej Anne-Marie! Jag är ute efter ett råd från dig, din läs- och lärarerfarenhet. Jag ska till att välja ut en högläsningsbok för årskurs 6. Jag vill ha en bok de förmodligen inte har läst eller hört och en som går att diskutera, en bok som berör.

    Just nu funderar jag på Havsmannen, då det är en bok om barn i deras ålder och en bok som berör på djupet… men den är ju också riktigt hemsk, med vidriga scener där katter och barn far illa. Vågar jag läsa den för 12-åringar? Eller ska jag luta mig på en bok som jag redan provat tidigare, Alex Dogboy till exempel.

    Jag kom att tänka på Havsmannen, då jag samtidigt planerar att undervisa om barnfattigdom och hur hur språket skiftar inom olika genre (romaner, stödorganisationer, politiska debattartiklar).
    / Maria

  25. Angelica Bertlin says:

    Hej Anne-Marie! Har sett dig, hört dig och blivit alldeles gråtfärdig över hur fantastisk du är med barnen! Jag såg dig för första gången på UR för några år sedan, och det enda jag satt och önskade var att min son när han väl började skolan skulle få en lärare som var lika inspirerande som du. Nu har han börjat skolan. Eller sexårs. Och han vill inte alls gå dit. Skolan är dum. Läraren är dum. Sträng. Tycker inte om mig. Sexåringens ord. Och det enda jag tänker på är hur läraren pratar i klassrummet till barnen. Ropar högt HALLÅ. Eller hallå MANNEN SITT STILL! till pojken som har pirr i benen. Och jag tänker på dig och språket och blir gråtfärdig än en gång. Över hur språket efter bara några veckor kan bidra till att förstöra det glada stolta pirret i magen över att börja i skolan…

    Angelica

  26. Emma says:

    Hej Anne Marie!
    Jag är en lärarstudent inne på min tredje termin vid Göteborgs universitet där vi nu läser svenska. Din bok Nu ler Vygotskij är med som kurslitteratur i denna kurs och det gör mig väldigt glad för jag tycker så mycket om dina tankar och ord.

    Tack för en inspirerande blogg!
    Hälsning från Emma

  27. Anders says:

    Hej,
    Läste dödsannonserna i DN idag och såg att Felix Körling avlidit. Tråkigt, tänkte jag, Felix Körlings Wia-wua-wampa var favoritsångboken då jag var liten. Googlade lite och insåg att den Felix jag tänkte på varit död väldigt länge nu. Hittade din sida i samma googling.

    Mvh Anders

  28. Ariane says:

    För ganska många år sedan läste jag en mitt-i-prick krönika av dig i lärartidningen. Du och klassen var fullt upp i ett arbete om världens floder. Kollegorna tyckte att ni behövde jobba med bondgården, för det brukade man göra i den här årskursen.

    Nu har du varit delaktig i att ta fram Lgr11. Men det centrala innehållet är så omfattande att det inte blir tid över till barnens djupdykningar och sidospår. Varken världens floder eller bondgården eller dinosaurier finns med i det centrala innehållet för år 1-3, däremot stjärnbilder och stjärnhimlens utseende vid olika tider på året, månens faser, psalmer, vardagsliv och levnadssätt i områden där engelska används, överföring av bilder med hjälp av datorprogram, punkter, linjer och sträckor, nordisk barnvisetradition, materials ledningsförmåga, kristendomens roll i skolan och på hemorten förr i tiden, hur texters avsändare påverkar innehållet, mm, mm, mm, med eller utan kunskapskrav.

    Det centrala innehållet tar upp massor av både viktiga och mindre viktiga delar – men för MÅNGA för att göra djupdykningar och sidospår om man ska hinna med allt på tre år. Hur ser du på det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>