KONTAKT:
korlingsord@gmail.com
JAG LÄSER:
Böcker jag läser under januari 2024
- Trabucco Zerán, Alia: Rent hus, Wahlström & Widstrand, 2022
Böcker jag läser under december 2023:
- Törnqvist, Marit, Sköldpadda och jag, 2023
- Lerin, Lars: Lofoten, 2023
- Kroon, O: Vitsippor och Pissråttor, 2023
- Boyacioglu, D: Daniels bok, 2023
- Unga författare: Skräck. Avsky. 2023
- Nilsson/Eriksson: När vi var ensamma i världen
- Lundgren/Jönsson: Lugo och Lill önskesnön, 2023
- Nutti, E-M: Kaffe med mjölk, 2022
- Rishoi, I H: Historien om Fru Berg, 2011
BOK: Pojkars läsande och lärande. 2023
Min nya bok Pojkars läsande och lärande (2023) utkom den 10 augusti 2023.
Tidningen Läraren: I varje stökig pojke finns en vetgirig elev
BÖCKER
Barnböcker utgivna på Rabén & Sjögren
I antologier:
Redaktör för LÄSVÄRLD, En Bok För Alla
- LÄSVÄRLD – Pruttar, bråk och framkalas
- LÄSVÄRLD – Tappade tänder, monster och myror år 6-9
- LÄSVÄRLD – Hajpen, lögnerna och livet
Pedagogisk litteratur
- Pojkars läsning och lärande, 2023
- Väck läslusten i skolan, 2022
KRÖNIKOR
Jag är krönikör i tidningen Vi Lärare. Läs mina krönikor där:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om högläsning på ett främmande språk
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Läs gärna porträttet i Läraren Här
-
Senaste blogginläggen:
- Anders Tegnell om barndomens läsning 18/03/2024
- Idé: Läsa från förskola till årskurs nio 26/02/2024
- Lärarna förmedlar ögonblicksbilder till vårdnadshavarna 02/02/2024
Kategorier
Arkiv
Barn behöver sammanhangen inte strålkastarljusen
Jag är uppvuxen bland berättare, diskussionslystna samtalsivrare. Som barn begåvades jag med stora gryt-locks-öron och kunde slå mig ned i samtalen och berättelserna. Allt var inte ämnat mina öron och så ska det vara då man är barn. Det var vuxna som pratade om saker vuxna pratade om, men aldrig nedlåtande om barn som skrotade omkring i närheten. Det var inga farliga ord vi hörde. Men vi hörde och lyssnade och såg till att finnas där samtalen var. Man lär sig mycket av att lyssna. Man ser hur det ser ut när människor inte tycker lika och hur högröster ofta hör samman med röda kinder… och så de där skratten. Ja, de kan jag höra än idag.
Berättelserna var på inget vis avsedda för mig, eller för barn, men vi barn ingick i samtalen och sammanhangen. Det är en rikedom att inte alltid vara i fokus eller en medelpunkt, utan att få rätten att ingå utan åtbörder. Det är inte så bra att vuxna ställer ett litet barn på scen med starka ljus på – för att säga saker om barnet.. eller be barnet visa upp för alla… och allt det där…
Barn strävar efter sammanhang och det meningsfulla. Det betyder inte att det som sägs är meningsfullt just då men det är meningsfullt för att vuxna samspråkar och är där de är. Barn strävar mycket sällan efter att vara i centrum och att ha ansvaret över detta centrum. Där alla fokuserar på att barnet ska visas upp, visa upp något, underhålla och … .
Då flyr ungen ut ur den vuxnes fokus och till den befriande leken på baksidan av huset.
Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.
Ett svar på Barn behöver sammanhangen inte strålkastarljusen
Kommentarer är stängda.
Här finns att läsa några intressanta synpunkter:
http://www.ketchupmamman.se/2010/08/det-ar-coolt-att-ha-trakigt/