Diskussionen som kom genom fotografier om de tre kopparna

Jag utmanar alltid mitt tänkande. Jag tycker om att göra det med små detaljer. Igår tog jag en lång promenad genom Stockholm och berättade för en lärare i Vancover om hur jag tänkte… och han tyckte idén var mycket spännande. Därför berättar jag om den här. En lärarkandidat med huvudet på skaft (väldigt obehagligt uttryck men hennes huvud sitter högst upp) ringde mig och berättade att hon hade tagit mitt uppdrag på allvar – den att söka hur bildpromenaden faktiskt korresponderade med alla uppdrag som fanns i kursplanerna för svenska. Jag berättade att jag med ledighet kunde göra kopparnas bildpromenad och leda in i geografi, filosofi, kropp, den globala ekonomin, bild, historia … ja att det egentligen inte fanns några begränsningar. Det finns bara frågeställningar. Det är mitt redskap. Min förmåga att konstruera frågor. Och de frågor jag skapar är stora, öppna, feta och  får oss långt bort från rätt – och – fel. Utomlands kallar man dessa frågor FAT QUESTIONS. Och vad man kan kalla svaren – ja det vet jag inte. Däremot vet jag att elevernas lärande blir åtkomligt, medvetet och påbyggnadsbart. Och att gruppen behövs för att skapa mer lärande. Ja, just det GRUPPEN BEHÖVS. Ja, den är rent ut sagt behövlig. Ingen lär sig själv.