Kanelbulle!
Kardemummabulle! Slät bulle! Sockerbulle! Sweet buns! Fralla! Karlsbaderbulle! Vaniljbulle! Bulle! Seglarbulle!
Vi frossade i bullarnas bulle idag. Kanelbullen. Vi satt många och berättade om bullarna. Men ingen bulle fanns så långt ögat kunde se. Tänk att prata sig in i bullens fantasi. Göra sig en kanelsnäcka, lukta sig till en vaniljbulle, smaska i sig en imaginär kardemummabulle och verkligen känna doften av nybakade bullar och höra klicket i kylskåpsdörren när man hämtar det iskalla glaset med mellanmjölk. Vi satt där vi satt och åt våra låtsasbullar. Det tyckte jag om!
Ja, visst var det Kanelbullens dag, och vi kände alla doften i näsan från nybakat, trots att det var måndag och vi inga bullar hade.
Men när jag sen tänkte på att det också var Internationella Barndagen idag så undrar jag hur vi tog hand om den? Pratade vi lika mycket om den? Eller glömde vi bort den? Kanske barnen idag var de som skulle uppmuntas? Utan krav på motprestation? Kanske genom att få en bulle?
Jag hade inte haft något emot en bulle irl.
Jag låtsadsåt inte – in the real life I eat a ”kanelbulle”. På butiken hade de 3 för 10 spänn. Så jag kan äta kanelbullar till onsdag. Plura