Detta med kursplanerna. Hur vi gör svårt av det som står. Som om vi förlorade vår läsförståelse och förlorade vår innehållsförklaringar och började översätta dem. Som om orden i dokumenten vore latin.  Vi har det som står. Det är svart på vitt. Inget annat. Det vi ska problematisera och göra stort och större är de undervisningar som vi kan skapa ur de dokument vi får och har. Vi ska lusläsa läroplanens intentioner, människosyn och värna det barn som träder in i skolan som elev. Vi har ett uppdrag. Det är mer av framtid i det än något annat uppdrag givet världen. Den att sätta barnets rätt till framtid i det absolut första rummet.

Så läs läroplan, omsätt kursplanerna. Genomsök dokumenten och se hur de länkar i varandra ämnesvis. Bildämnet kan mycket väl länkas samman med kursplanen för svenska. Det är helhetens lärande vi ska verka för. Inte styckesindelningen utan helhetsperspektivet. Och uppdraget att utveckla kursplanerna ligger i själva dokumentet. Inte en metodisk hänvisning någonstans. Däremot en demokratisk syn som ska prägla allt det vi gör i skolan. Jag måste gilla läget och ta till mig orden i de dokument jag får. Jag kan diskutera, vara kritiskt, men vi har inget att hålla oss till. Och hjulet ska vi inte uppfinna själva. Men undervisningen! Den kan vi uppfinna, utveckla, göra och förverkliga!

På hela taget är det mitt uppdrag. Och jag har min rätt att omsätta mitt pedagogiska kunnande fullt ut. Jag skulle vilja vädja till lärare – Berätta om HUR du gör, dela med dig av dina undervisningar i, sprid läraryrkets rikedom och gör mer av det uppdrag du har. Framför dig har du din egen framtid. Du förvaltar ett nu och något framtida i den elev du just nu tar i hand!

Så ser jag det! Enkelt uttryckt;

INGEN UNDERVISNING – INGET LÄRANDE!

Kliv fram Lärare! Kliv fram!