Repris – men vi gör det om och om igen – sviker barnen

Så vi svek barnen då vi upphörde att vara vuxna kring dem. Så vi svek barnen då vi avsade oss vårt ansvar. Så vi svek barnen då vi gjorde dem skyldiga för våra brister. Så vi svek barnen då vi inte visade dem tilltro. Så vi svek barnen då vi trodde de var tomma blad som vi kunde skriva in vad som helst i.

Så vi svek barnen där de satt och konstruerade och samspelade och där vi gav dem klassrum med åtskilda bänkar, tystnad och ensidigheten. Så vi svek barnen då vi lät dem bli klädda för att spegla oss och inte för att rusa in i lek. Så vi svek barnen då vi inte trodde dem om att själva knyta sina skosnören. Så vi svek barnen då vi trodde att uppfostran fanns i handen. Så vi svek barnen då vi trodde att de förstår att klara sig i trafiken där vägarna är byggda för de stora.

Så vi svek barnen då vi behövde nannisar i våra vardagsrum för att klara av att fostra. Så vi svek barnen då vi uteslöt dem ur sagoberättandet och tidlösheten. Så vi svek barnen genom att ta bort lördagsgodiset och göra allt till vardagligheter. Så vi svek barnen genom att göra dem till små egna centrum. Så vi svek barnen genom att fostra dem till mottagare. Så vi svek barnen genom att ringa in dem som problem. Så vi svek barnen genom att söka felen i dem.

Så vi svek barnen genom att inte ha tid med dem. Så vi svek barnen genom att ge dem snabbmaten. Så vi svek barnen med att inte behöva diska. Så vi svek barnen genom att inte låta dem lära sig att steka pannkakor. Så vi svek barnen genom att inte lyssna. Så vi svek barnen genom att låta dem se på saker de inte ska se på. Så vi svek barnen genom att inte ha vuxna hemligheter. Så vi svek barnen genom att inte god-natta och bädda om dem. Så vi svek barnen genom att förse dem med för mycket pengar. Så vi svek barnen genom att ge dem en TV på rummet.

Så vi svek barnen genom att förskjuta ansvaret om dem till någon annan. Så vi svek barnen genom att blunda. Så vi svek barnen genom att ta bort deras längtan. Så vi svek barnen genom att genast ge dem det de önskar sig. Så vi svek barnen genom att skapa lekmiljöer avsedda bara för barn. Så vi svek barnen då hyvelbänkarna försvann. Så vi svek barnen genom att inte synliggöra att vi vuxna är engagerade i någonting eget.

Så vi svek barnen då vi påpekade att de var ensamma. Så vi svek barnen då vi inte lät dem vara en aningens för sig själva. Så vi svek barnen genom att inte odla äppelträd och klätterträd. Så vi svek barnen genom att inte göra saker för oss själva. Så vi svek barnen då vi tog dem förbi åldersgränserna på bio. Så vi svek barnen och gav dem spel de är för unga för. Så vi svek barnen genom att förringa deras talan. Så svek vi barnen genom att ge dem rättigheter de inte fick äga ansvar, delaktighet och förvaltande i. Så vi svek barnen då vi ständigt såg till att de var sysslosatta. Så vi svek barnen genom att göra ensamheten farlig.

Så vi svek barnen genom att göra dem förmer än de är. Så vi svek barnen genom att sätta dem i aktiviteter de inte själva längtat efter.  Så vi svek barnen då vi inte visade att vi behövde deras hjälp. Så vi svek barnen genom att göra den nära världen farligare. Så vi  svek barnen genom att inte skapa sammanhangen. Så vi svek barnen genom att göra säkerheten viktigare än verkstaden. Så vi svek barnen genom att ta bort alla hinder. Så vi svek barnen genom att inte lära dem härbärgera svårigheter. Så vi svek barnen genom att inte frustrera dem.

Så vi svek barnen när de skrek på oss att de fanns. Så vi svek barnen genom att inte tro dem om sina förmågor. Så vi svek barnen när vi sa att de skulle lära sig. Så vi svek barnen när vi inte tillskrev dem det de själva hade lärt sig något värde. Så vi svek barnen genom att exkludera dem med etiketter. Så vi svek barnen genom att aldrig hinna med dem. Så vi svek barnen genom att inte samtala med dem. Så vi svek barnen genom att inte låta dem ha tråkigt.

Så vi svek barnen genom att upphöja det evigt unga. Så vi svek barnen när vi vägde oss. Så vi svek barnen över en hamburgare istället för att baka en bulle och steka en potatis.

Så vi svek barnen genom att efter skilsmässa tala om den barnfria veckan. Så vi svek barnen med vårat tal om dem och inte till dem. Så vi svek barnen genom att inte visa att vi tycker om att vara med dem. Så vi svek barnen genom att göra dem till projekt. Så vi svek barnen genom att göra allting lätt för dem. Så vi svek barnen genom att för fort torka deras tårar.

Så vi svek barnen då vi sa till dem att sitta still. Så vi svek barnen genom att göra allt omkring dem säkerställt. Så vi svek barnen genom att inte skapa svåra uppgifter och utmaningar. Så vi svek barnen genom att inte tro på våra undervisningar. Så vi svek barnen genom att inte förvalta miljön.  Så vi svek barnen genom att slå ett slag för det hårdare tagen!

Så vi sviker barnen genom att inte inse att vi sviker dem om och om igen.

Anne-Marie

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

3 svar på Repris – men vi gör det om och om igen – sviker barnen

  1. Maria skriver:

    Det var många svek du kunde komma på. De är omöjliga att undvika. Kanske är svek också nödvändiga för att barn ska lära sig att ifrågasätta och förstå var deras egna gränser går?

  2. Veronica skriver:

    *torkar tårar*

  3. sspirit skriver:

    Nästan ett år senare och ditt inlägg är lika aktuellt. Trist!

Kommentarer är stängda.