Det är outhärdligt svårt att förstå det som sker och händer i Japan. Den naturkatastrof som också nu kopplas till den hotande katastrof som hör i samman med människans erövring av jorden. Hur undervisar vi om detta i skolan?
Barn behöver få vuxna som kan berätta, förklara och göra faktiskt – verkligheten är inte farligare än fantasin, den tystnad som utestänger barnen. Barn behöver också röstens stadga i den vuxnas röst. Den pedagogiska förklaring hör samman med fakta, att veta hur jordbävningar äger rum, var de äger rum på jordkloten och svara på frågorna så sakligt som möjligt. Man ska också svara på barnens frågor, i den takt de kommer, vara öppen för frågorna och inte bli rädd för det barn tänker och funderar på. Att tala om Sveriges berggrund och visa på kartan är också att visa på verkligheten.
Jag gjorde en film som finns vid varje svensk skola – Barns sorg är randig – den ska finnas någonstans vid skolan – och just denna titel – barn behöver göra annat, de behöver all den trygghet som exempelvis en saga kan ge. Det samlar, det tryggar och det berättar. Den pausen att få rita, måla och teckna är mycket viktig. Och då frågorna kommer, svara på dem i den takt barnen frågar, att de tänker om det de får höra kan vi vara förvissade om.