Skoluniform

Jag vet inte vad jag ska tänka om skoluniform. Jag läste Christers inlägg – men har sett hur skoluniformen betydde skydd, stolthet och något oändligt betydelsefullt då jag var i SydAfrika. Den skoluniformen betydde något helt annat. Att införa skoluniform är en fråga som vad man vill med den uniformen?

Jag vet inte alls vad jag tror, utomlands har den en funktion, men det är sant och riktigt att man kan skilja ut de välbeställda från de som har det mindre bra. Det syns bland annat i matsäckarna, de som varje barn får ha med sig till skolan, och den T-shirt som sticker fram under skolskjortan. Sedan brukar skolor också utmärka sig på sina skoluniformer, en skoluniform från en skola skiljer sig markant från en annan. Det är status på skolorna också. Och det brukar skolorna inte vara sena med att markera. Det syns på skoluniformens loga!

Frågor på skoluniform:

  • Vem ska ta fram skoluniformen?
  • Vem betalar den för eleven?
  • Är det skolan själv som tar fram sin egen skoluniform?
  • Vem ska få sälja skoluniformen?
  • Hur gör man med föräldrar som inte har råd?
  • Kan man köpa en begagnad skoluniform?
  • Var köper man en sådan i så fall?
  • Barn växer fort – hur gör man då – hur många gånger ska man köpa en skoluniform?
  • Är det en hel klädsel – alltså från topp till tå?
  • Är väskan en del av uniformen?
  • Om det är en del av klädseln – kommer jeansen ändå markera modet?
  • Varför skulle skoluniformen minska mobbing?
  • Vad säger vi om skolan – uniforma? konforma?
  • Uniformen ger olika signaler – vilka är de och vad säger dessa?
  • Vem får i uppdrag att ta fram en skoluniform?
  • Ska kläderna göras lika för pojkar och flickor? Varför? Varför inte?
  • Får man ha keps till sin skoluniform?
  • Hur går detta ihop med barns rätt att uttrycka sig?
  • Hur ska rörelsemånen se ut i kläderna?
  • Hur ser det kreativa ut – att klä sig kan vara kreativt och att pröva sin roll?

Men här betydde skoluniformen allt för eleverna. Utan skoluniform ingen skola! Och det finns möjligheter att bidra med pengar så att ungar få gå i skoluniform till skolan där. Alltsammans kostar 100 kronor. Kan vara bra att veta!

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Skoluniform

  1. Mats skriver:

    Jag känner igen från Goa. Men skoluniformer är en ganska stor utgift för en familj med många barn.

    Exotiskt för oss.

    Ha en bra dag – och krya på!

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Kostnaden är gigantisk. Därför ska vi bidra. Det kunde vi vinkla debatten till. Värna skolgången för alla barn. Eftersom de har krav på skoluniform. Är kanske en sak att tänka på också här – vem ska bära kostnaden?

  3. sspirit skriver:

    Som jag ser på saken är tanken om skoluniformen en romantiserad sådan – symbol för gemenskapen och jämt status( social, ekonomisk, kunskap?).
    Bakom varje uniform står ett barn, en elev, en egen individ. Och med införandet av skoluniformen kommer in nya krav och regler. Kravet att man skall skaffa en uniform för att utbildningen skall vara tillgängligt. Kravet att man ska skötta och bära uniformen på ett visst sätt, annars blir man avstängd från utbildningen eller får man sänkt uppförandebetyg( ja, det finns ställe i världen där det finns sådana betyg). Falsk stolthet växer snabbt fram när ”min skoluniform är finare än din skolans uniform och därför är vi bättre”. Och ju äldre de blir barnen desto svårare att hindra individen bakom uniformen . Med uniformen försvinner inte problemen som man vill hindra med den. Med uniformen verkan man inte för mångfald.

    Jag är en som har vuxit upp med uniform. Och det var dyr för mina föräldrar att köpa oss nya uniformer varje höst eller t.o.m 2 gånger om året. Och visst var man glad att man hade nya kläder på skolstartsdagen. Men dagen efter bemötte man vid skolporten ”jourläraren” och ” joureleven” som skulle kolla just hur uniformen såg ut. Var den ren eller fläckig? Var den stryk eller inte? Hade man de rätta vita eller svarta strumpor till den eller råkade dem vara röda? O.s.v., o.s.v. Första man gjorde när man kom hem var att tvätta skjortan så att den hinner torka till dagen efter, läxorna fick vänta. Rätt snabbt lärde man sig vilka lärare och vilka elever håller man sig borta ifrån, beroende på hur mycket håll de till uniformsreglerna.

    Bara men införande av skoluniformen uppnår man inte kunskapsmålen och klasskillnaderna utjämnas inte. Jag vill titta i barnens ögon och i barnens tankar, jag vill höra vad de har att säga, jag vill inte lägga min energi och tid på vad har de för kläder.

  4. sspirit skriver:

    Bra frågor där, Anne-Marie. Vore intressant att höra barnens/elevernas svar till dem, när vi ändå allt som oftast tar beslut över deras huvud.

  5. Mib skriver:

    Jaaa….. tänker lite…… Näe!

  6. Pingback: Jämtin tar över stafettpinnen « metabolism

  7. Anne-Marie Körling skriver:

    Tack Sspririt för dina tankar i denna fråga, i all vänskaplig vänlighet Anne-Marie

  8. Sophia skriver:

    Eftersom skolan ska vara avgiftsfri så skulle det enda rätta vara att höja skatten. Jag läser andra året i gymnasiet och jag tycker att skolan är alldeles för socialistisk. Lagar borde ändras så att det i alla fall finns möjlighet för friskolor att kunna införa någon typ av uniform elelr gemensam klädkod.
    Jag tror inte på tarvliga argument som att uniformer suddar ut olikheterna mellan rik och fattig, eftersom klädseln bara är en del av dessa synliga olikheter. Jag tror dock helt på att skoluniformer förbättrar anda och gemenskap elever emellan precis som vilken grupp som helst. Den första skolan i Sverige som kräver skoluniform skriver jag in mig i direkt (om jag hade varit yngre det vill säga).

  9. Anne-Marie Körling skriver:

    Sophia, tack för din kommentar. Den ger en ytterligare infallsvinkel vilken jag tackar för. A-M

  10. Jan Lenander skriver:

    Jag oroar mig framför allt över att det är så lätt att se det här som någon slags lösning på mängder av problem.

    Jag välkomnar diskussionen kring klädsel och några personliga upplevelser får mig att resa ragg inför situationen när någon i klassen, troligtvis med förälders goda minne, försöker dra igång en kapprustning kring klädsel som ett socialt experiment med klasskamraterna som objekt och sitt eget behov av att öva ledarskap i centrum.

    Jag fastnar ändå vid att jag inte vill göra skola och samhälle till alltför olika världar och hävdar att vi behöver hitta andra metoder att möta den här typen av problem.

Kommentarer är stängda.