Att känna igen sig i skolbeskrivningarna

Allt sedan jag blev lärare har jag funderat över hur olika vi beskriver skolan, de som är utanför den och de som är innanför den. Berättelserna om skolan som kommer ifrån något annat håll än inifrån skolan låter alltid som berättelsen om någon annans skola. Inte den man själv är i. Sen sitter man tyst och funderar över varför ingen riktigt beskriver det som sker utifrån den egna skolan, så att man själv kan känna igen sig. Ibland blir man lycklig då undersökningarna visar att lärare är omtyckta av elever och elever trivs i de skolor de går i. Jag vet: Det inte finns en bild utan att det finns bilder av skolan. Lärare gjorde förr i tiden ibland stor sak av sitt yrke, krävde böcker av nobelpristagare för att barn skulle få uppleva litteratur och inte bara katekes. Det är dags att göra det igen. Stor sak av yrket.

Det här inlägget postades i Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Att känna igen sig i skolbeskrivningarna

  1. Eva-Britt skriver:

    Efter att ha läst flera debattartiklar om skolan, bl a i dagens DN, blir jag som nästan alltid nedslagen. Håller helt med dig att det inte går att känna igen sig. Vilken skola pratar de om? Och vilken syn och kunskap har de om utbildning och lärande? För att stärka min lärarsjäl och komma tillbaks i konstruktiva och framåtskridande tankar går jag in på din sida och fyller på. Tack ska du ha för dina ständiga tankar och funderingar kring lärande. I min analoga kalender har jag ”Veckans Körling” överst i uppslaget. Jag botaniserar bland dina ordvändningar och skriver ner. Får idéer och tänker till. Ofta genererar det andra tänkvärda ord. 🙂
    Jag följer med dig och andra för att samspelt göra STOR sak av yrket.
    Allt väl inför en inspirerande vecka.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Men så stärkande att få dina ord här. Ha en underbar lärarvecka! Le mot eleverna. A-M

Kommentarer är stängda.