Lärarens roll har skiftat genom skoltiderna. Det vi kallas för vi lärare beror på tid och på samhällssyn. Vi kan vara pedagoger, mentorer, handledare eller lärare. Men eleverna kallas alltid, alltid bara elever. Får läraren nya namn kanske också eleverna ska ha det.
Trots att eleverna alltid får heta elever så har synen på elever förändrats genom tiderna. Historiskt har barn varit såväl onda, små vuxna, tomma blad, barn, problembarn, maskrosbarn och så sker det saker och ting kring det barn man benämner. Idag tycker jag att barnsynen går alltmer mot att barnet per definition är född fel och ska rättas till. Vi säger att det är kunskapen som väger tyngst men jag säger pyttsan heller – vi fostrar mer än någonsin!
Det är inte bara barn i grundskolan som ryms inom begreppet elever – gymnasieungdomar är också elever, och vuxna om läser på komvux är elever. Ord är viktiga, och tendensen i skoldebatten att använda barn och elever som i det närmaste synonymer trasslar till det ibland.
Det är ett stort begrepp att vara elever. Tack Morrica. A-m
i dessa påsktider kanske lärjunge…men självklart definierar orden ett begrepp , men hur ordet tolkas ändras med åren, men kunskapsförmedling pågår och har pågått sedan begynnelsen, från föräldragenerationen till nästa.
jag tänkte vad som vad det viktigaste förutom vad hade jag inte kunnat gå vidare, vad har jag kvar efter ett helt liv av kunskapsinlärning, kunskapsinhämtning ? ; Mitt alfabet, mina siffror, allt annat tycks vara föränderligt, trots mitt engagemang, tårar, drömmar, lycka och misslyckanden är allt det andra inte längre aktuellt, länderna har ändrat sina gränder, historien har skrivits om, vetenskapen skiftat paradigm, så vad återstår ? mina verktyg för att inhämta detta nya, mina bokstäver och siffror…
och när lärde jag dem ? När jag var 6 😀