Förutfattade meningar om elever

Man ärver oftast en lärares åsikter om en elev. Jag vill inte ärva någonting alls. Jag tror inte att elever kommer i samma form och med samma innehåll. Jag tror att vi blir till ihop. En gång ärvde jag en elev som jag fick höra så mycket illa om att jag inte trodde mina öron. Jag önskade att jag inget hört. Det tog mig lång tid att möta eleven utan de förutfattade meningar som placerats i mig. Jag tyckte orden ringde i öronen. Eleven visade inte något av det jag fått ärva. Jag tänkte att vi kanske kan hålla oss till det uppdrag vi har – att följa elevens lärande. Det är långt fruktbarare och mer professionellt. Om det kan vi tala, om det ska vi  berätta!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Eleverna! och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Förutfattade meningar om elever

  1. Mmm. Och mera ”tala med” och mindre ”tala om”. Sen är det väl så, som du tar upp, att det eller den som inte fungerar i ett sammanhang, kan fungera utmärkt i ett annat. Det är sällan det eller den som är fel, snarare sammanhanget… Kan man tänka så? Men vem har ansvar för sammanhanget? Alla inblandade!? Fast i en skolsituation har allt läraren en aning mer än eleven.

  2. Plura skriver:

    AM, åter har du utmanat tanken. Visst gör det skillnad att utmana tanken. Det är ju när vi tar oss ut ”bekvämlighets zonen” som vi får en färbättring av undervisningen.

  3. Linda O skriver:

    Överlämningar till oss på introduktionsprogrammen är sällan upplyftande och inte sällan handlar det om sådant jag inte vill eller ens behöver veta. Elevernas personligheter borde lämnas utanför.

  4. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag håller med dig. Absolut. Jag tycker vi ska vända och vrida på det vi säger och uttrycker om eleverna. Det bör vara innehållsrikt om lärandet. Inte subjektivt om person. A-M

Kommentarer är stängda.