Det är fredag. Snart helgledigt. Jag tänker på hur vi använder ledigheten som en belöning. Jo, det ska den förståss vara, vi behöver våra ledigheter. Men vi presenterar skolan och arbetet där på ett nedvärderande sätt.
- – Nu slipper ni skolan … (inför loven säger vi ofta så)
- – Ni behöver inte göra mer än … (vi säger så till arbeten som om arbeten vi ger inte är värda mer än så)
- – Det blir kvarsittning (vi straffar med skolan, istället för att göra skolan till en plats för utveckling och lärande)
- – Ja, jag vet att det här inte är så roligt eller så lätt (vi tror inte på det vi själva gör och därför packar vi in det vi ska göra med värderingar – till och med innan vi börjat arbeta)
Vi kanske kan pröva att bära skolans värde på våra läraraxlar och gå rakryggade i våra uppdrag och prata om dem på ett nytt och mer utmanande sätt. – Va är det redan helg, jag skulle önska att vi hade minst två arbetsdagar till, ska bli kul att börja igen på måndag!
Instämmer till fullo att man måste tänka på vad man säger och vilka värderingar man lägger i det. Fick mig en riktig tankeställare kring detta i min första klass, där en elev grät hejdlöst veckan innan lovet – för henne väntade 10 veckors kaos, utan skolan som den trygga och roliga punkten i tillvaron.
Vi kör skolstartsfest – det ska firas minst lika mycket som att skolan slutar.
Kvarsittning bör endast användas för att ta igen förlorad tid, att ha kvarsittning som straff för annat beteende är verkligen att ge signalen att hela skoltiden är ett straff – i den bästa av världar skulle de istället skickas hem tidigare och gå miste om bildning som de andra får (ja, jag vet att vi inte är där i mognad än, plus har tillsynsplikt. Utvecklar stundtals detta i min föreläsning).
Man måste utgå från att eleverna Kan, Vill och Vågar – annars får man alltid rätt!
Ja, vi bygger upp skolan i föreställningsvärlden och värden med våra egna inställningar och våra ord om vår arbetsplats och arbete. Jag tror att mycket skulle kunna förändras om vi värnade vårt pedagogiska anslag och värnade den inre kärnan som skola kan vara och är för våra elever. Vi stjälper ut ord som faktiskt raserar. Frågan är vad vi lärare själva tycker om vårt arbete. Må skolbäst/A-M
Ja, jag brukar fråga om de vill sluta, fast det får göras med försiktighet så att det inte låter ironiskt. Det är ju alltid faran med att vara starkt positiv.
Hej Anne-Marie!
Det var länge sedan jag sa hej till dig, känner att det är dags nu! Jag måste säga att jag verkligen saknar att ha dig som kollega, och höra dina kloka tankar vid kopieringsmaskinen och under promenader mellan klassrum, men det är verkligen en bra ersättning att få läsa dem varje dag:). En läsestund på din blogg sätter igång huvudet på morgonen, och jag känner mig ofta ännu mer glad och stolt över det yrke jag valt. Jag jobbar kvar uppe Krokoms kommun, och har fått en fast tjänst. Den här höstterminen känns hur spännande som helst med den nya läroplanen. Vi ska dessutom börja arbeta lite learning study-inriktat, det känns helt rätt att få samarbeta mer med varandra och dela på varandras kompetenser. Så jag kör på i högfart i några veckor till, innan det är dags att få barn igen 🙂
Du är fortsatt en stor inspiration och förebild för mig, också här uppe i Jämtland:)
Varma hälsningar från Sofie (din kollega från Edboskolan)
men så roligt, så varmt glad jag blir, och så befolkas världen ytterligare. Vackrare mail kan jag inte få! Ticke tack A-M