Kraften i att kunna

Det står i kursplanerna för svenska – vill, kan och vågar. Jag har alltmer riktat mig mot det eleverna kan. Det är så befriande att tillskrivas kunnande i dagens skola. Inte vara ett offer för bristsynstänkande hos dem som bedömer utan betraktas som kunnig. Jag har tagit min avstamp i kunnande, det som redan finns, det som redan visas och det som eleven upplever efter att få undervisningar och utveckla lärande. Det vi kan är något vi kan dela med varandra. Genom delandet och det generösa anslaget att vi lär ihop fördjupas kunskaperna samt byggs på. Ingen vill vara så okunnig att det behövs fyllas på. Alla kan någonting. Så värnar vi självförtroende och visar lärande respekt.

Det här inlägget postades i Formativ bedömning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.