Uppgivenheten

Det farligaste som kan hända en relation, ett barn, en elev är den där omgivningen är uppgiven. Att inte omslutas av någon som helst tro på sin person, sin framtid eller möta människor som totalt givit upp. Det är farligt. Ibland måste lärare vara ställföreträdande hopp om framtid och individ. Det är svårt. Men fullkomligt nödvändigt. Att uppleva en omvärld som är uppgiven … ja … nej … jag vet inte mer att skriva!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Uppgivenheten

  1. Det är nog så sant. Blir man uppgiven ska man nog be om vaktbyte. Det är inte alltid lätt att arbeta med sig själv som redskap.

Kommentarer är stängda.